Igår ritade Filip sin första huvudfoting! Med en vacker orange regnbåge över, och en massa prickar runt om som föreställer ögon. Till vänster finns också ett mindre huvud som föreställer Filip själv:


Huvudfotingen är ett steg i barnens bildutveckling och brukar inträda vid 3-4 års ålder.

Jag tog även med Filip på stan igår när vi följde Pelle på ärenden. Filip behövde få komma ut lite eftersom han varit sjuk ett par dagar. På Åhléns gick vi igenom leksaksutbudet riktigt ordentligt.

Det har ju hällregnat av och till i flera dar nu så jag tänkte att jag skulle kolla vädret på nätet för imorrn för att se om det finns någon ljusning.

Jag vet inte vad YR.no och SMHI.se håller på med men lottar de fram väderprognosen? Deras prognoser är ju helt olika! Kolla här:


SMHI:s väderprognos för Umeå.


YR.no:s väderprognos för Umeå.

SMHI har ju fått en tillsägelse från staten för att de har haft för låga procent i korrekta prognoser till skillnad från YR.no som visat betydligt bättre resultat. Så man borde ju lita mer på YR.no då. Fast det lät nästan för bra för att vara sant att det ska vara sol nästan hela dagen.

Nåväl, om några timmar lär det ju visa sig.

Vi tappade fattningen rätt rejält här på jobbet på förmiddagen när kollegan Micke kom in med sin lilla Frans, drygt tre månader gammal. En bedårande liten klump med silkeslen hud och små stånkande läten. Man smälter ju totalt.



Micke & son.

Vi kom på den lysande idén igår att vi skulle åka till Pelles mamma/Filips farmor Karin i Norsjö idag. Det är ungefär 18 mil dit men det kändes inte så långt en sån här fin dag och det blev en jättelyckad utflykt. Liksom en liten glimt av den försvinnande sommaren och en tidig höst.

När vi ändå var där så kom Pelle på att eftersom det var så fint väder kunde vi ta en kortare utflykt till Mensträsk där de hyrt stuga när Pelle var barn. Vid det lilla stugområdet som tillhör Boliden finns både ett gammalt gruvhål/gruvschakt där de brutit efter guld och där passerar också det som varit världens längsta linbana mellan 1943-1987. Det är fortfarande världens längsta linbana för persontrafik och har hela tiden varit världens högsta.


Karin tog emot oss med go-fika.


Vi fikade och målade i målarbok en stund. Karin, Filip och jag.  


Pelle och Filip plingar på en xylofon. Snart var det slutlekt och vi drog till Mensträsk.


Filip fick spring i benen när vi kom fram till stugområdet vid Mensträsk, så han tog några rundor fram och tillbaka.


Fram och tillbaka...


...fram och tillbaka...


...och iväg igen.


Fin bild på far och son va!


I den här stugan och precis innanför det synliga fönstret med utsikt över själva sjön hade Pelle delat rum med en kusin.


Det har byggts till en del på udden där stugorna ligger sedan Pelle och Karin var där, både ett par stugor till och en brygganläggning med flera stora badtunnor. Här en flytbrygga som inte riktigt ville flyta.




Inne i denna byggnad finns en nedgång till gruvan. Där finns även Laven - Krogen i skogen, en bokningsbar restaurang där stugområdet fungerar som konferensanläggning.



Pelle visar var han och kusinen brukade ta sig in här för att kolla gruvschaktet.



Spännstationen för linbanan som är till för att hålla vajrarna för linbanan spända.

Filip har fått träffa sin äldsta kusin Morgan lite mer i några dar, för Morgan som vanligtvis bor i Luleå har börjat plugga i Umeå och har stått mellan boenden och därför bott hos oss. Han far och flänger mellan föreläsningar, pubkvällar och vårat gästrum/kontor varje dag och jag känner mig en aningen avundssjuk över att inte jag får vara student igen.

Morgan har också en jättefin mobil med roliga spel i som sätter press på oss föräldrar:


Mobilen ger även en anledning att sitta nära och mysa med storkusinen.


I mobilen finns ett spel där man kan skära fallande frukt med fingrarna!

Våra grannar på båda sidor om vår gård har väldigt vackra träd som dignar av frukt nu, så jag passade på att ta lite bilder efter jobbet idag medan Filip lekte med en grannpojke ute på gården: 





Så där ja, nu blev ju bloggen lite höstfin.

Jag har berättat lite om Lotta Kühlhorn för mina elever i kursen Grafisk illustration idag, så jag tänkte att jag ju kunde passa på att, förhoppningsvis då, glädja er med hennes design. Själv blir jag då på väldigt gott humör av hennes ohämmade illustrerade färgexplosioner med en känsla av 50-/60-/70-tal.

Lotta Kühlhorn är en väl anlitad svensk illustratör som alltså jobbar retroinspirerat och färgstarkt i bokomslag, formgivning, redaktionellt illustration, mönsterdesign och flera andra områden. Hon är född 1963 och är utbildad på Konstfacks program för Grafisk design och illustration.

Lotta gör inredningsartiklar för Retro, en inredningsbutik på Folkungagatan på Söder i Stockholm och man kan se hela kollektionen på hemsidan Koloni Stockholm. Själv är jag nog mest förtjust i hennes bokomslagsdesign och de mer detaljrika illustrationerna.

Här är en länk till ett 7 min långt reportage på SVT Play om Lotta Kühlhorn.

Du hittar fler bilder av hennes arbeten på LottaKuhlhorn.se och på Agent Bauers illustratörssida.