Sol värme och vågor vid Järnäsklubb
Det har blivit lite svalare nu, och till veckan ska det bli ännu svalare, men i torsdags var det fortfarande varmt och härligt trots blåst så jag och Filip åkte på utflykt till Järnäsklubb. Det ligger vid havet ca 50 minuter med bil söderut från Umeå. För några år sedan brann caféet de hade där vid hamnen ned, men jag hade sett på nätet att det öppnats ett nytt kafé, Kafé Lotsen så där skulle vi äta.
Här är bilder från havet med klippor, sol och vågor, det kan nästan inte bli somrigare!
Jag är uppväxt med att springa på klippor så jag blev lite nostalgisk. Vi brukade åka båt i tre timmar till Stor-Räbben utanför Piteå med min styvfar Eskils 6 meter långa träbåt med blå ruff. Ön var ett naturskyddsområde tror jag och hade stora delar av kusten kantad av såna här härliga klippor man kunde springa och skutta över. Nu äger min äldsta bror den stugan men det är inte så lätt att ta sig ut nuförtiden då man måste åka med Piteås turistbåtar.
Jag trodde detta var en gammal fyr, men det är ett lotshus som ligger vid Järnäsklubb. Det är inget lotshus längre utan ett vandrarhem som jag förstår det. Värt att undersöka, det skulle ju vara mysigt att övernatta där.
Här härmar Filip mig, med ljudeffekter och allt. Vissa har blivit lite ironiska och kaxiga när de nu närmar sig 10 års ålder :-D
Det var rätt rejäla vågor där.
När vi gått runt en stund på klipporna var det dags att äta på Kafé Lotsen. Där har byggt upp en stor restaurang med rejäla ytor för bord utomhus. Det som syns i bilden ovan är dock en brygga som funnits där länge.
Stranden innanför bryggan.
Fin pojke som just ätit lyxig hamburgare.
På väg mot bilen så passerade vi lotshuset igen, och här vill jag att ni OBSERVERAR att den bytt färg! Trodde jag mindes fel, men ja, den är vit på sidan som vetter mot havet, och mot land är den röd som ni ser!
Många fina stugor finns det i området.
Vissa badade glatt.
Tillbaka till parkeringen (man får gå de sista 200-300 metrarna för att nå fyren och Kafé Lotsen) så hade vår bil fått pampigt sällskap av en veteranbil.
Om jag får gissa så tror jag det var en Austin Seven Ruby från 1937, eftersom jag googlade ;-)
Vi tog även en sväng till Olofsfors bruk innan vi åkte hem, men i Olofsfors stannade vi så kort så det är inte ens värt att visa några bilder därifrån.
Eller okej, här är ett par eftersom det var så fint vid vattnet där:
Nu är Filip hos sin pappa, och jag börjar jobba på måndag. Cocoonar väldigt mycket här för att ladda inför det.
Bjuder på en älgöverdos från Älgarnas hus
Serveringen på Älgens hus har fin utsikt och god mat.
I måndags kom Filip tillbaka till mig efter att ha varit tre veckor med sin pappa. Jag hade ju Filip de tre första veckorna innan Pelle och då gjorde vi ju vår stora semesterresa, men nu hade jag sett fram emot att få göra utflykter i Västerbotten. Det
känns verkligen att man varit ledig i flera veckor för jag har en helt annan energi nu. När vi kom hem från vår bilsemester i början av juli så var jag helt slut i en vecka! Allt kändes jättejobbigt och jag ville bara vara hemma och vila, men det
är ju min stressproblematik som spökar.
Hur som helst så har jag varit laddad för vår sista vecka innan jag börjar jobba! Älgens hus blev första utflykten, dit åkte vi dagen efter han kom till mig, i tisdags alltså.
Alltså en varning, jag har försökt att inte ha alltför många upprepningar i bilderna men nu blir det mycket älgar här (och en katt) :-).
Efter en introduktion i museet där de berättade lite om älgens historia så fick vi gå till kalvarna. De var mellan 2-2,5 månader gamla, söta trötta och tama. Det kommer mer kalvar i slutet av inlägget!
Medan vi gullade med kalvarna så ropade vår guide in Oskar, en stilig herre i 4 års åldern tror jag.
Älgarna här är väldigt tama, så det var som att vara runt en ovanligt hög häst.
Älgarna äter löven på videkvistarna om sommaren, och på vintern äter de själva kvistarna. De har så bra luktsinne och näsborrarna riktade nedåt bakåt, så de känner doften från kvistarna genom snön. Och då är det ju tur att de inte äter kvistarna också på sommaren.
Med följde två damer som jag inte vet namnet på.
Cirka 25 personer stod nära och glodde på dem när det åt sin pellets utan att de verkade störda.
Ja ni ser ju! Jag och Filip var ju på en älgpark för ett par somrar sedan, i Småland, men då fick man inte gå bredvid älgarna utan sitta i en vagn som drogs av en traktor (se det gamla inlägget om den älgparken här). Jag hörde en guide på Älgens hus som sa att det var unikt för deras park att man får vara så nära älgarna.
Oskar åt också pellets.
Efter att ha stått och beundrat och känt på dem en stund så gick vi in och åt älggryta i restaurangen. Så som Filip sa: Vi har sett, känt på och ätit älgar på resan. Mycket trevligt.
Men så var vi tvungna att klappa på gårdens katt! Flera gånger dessutom. En silkesmjuk tiger som lät sig kelas av alla.
Vi blev ungefär lika glada att se den som att se älgarna :-)
När vi kom ut igen efter måltiden så hade plötsligt älgarna förökat sig! Tydligen hade de tre till som inte dykt upp tidigare.
Oskar igen, han var störst.
Sen blev det kel med kalvarna igen. Filip tog många bilder med sin mobil.
Ett sista gos med katten innan det var dags att åka.
Nu vill ni nog inte se älgar på ett tag, haha! Men jag kan verkligen rekommendera ett besök där, det är en jättemysig utflykt! Och att man även får veta en
hel del om älgar i och med att de har ett museum och både ett bildspel och en guidad genomgång om lite av älgens historia i Sverige.
