För några inlägg sedan skrev jag att jag bara hade nåt enstaka inlägg kvar att skriva om Floridaresan, men sen har det nog blivit en fyra inlägg, minst, om resan sedan dess. Ursäkta, ursäkta för missvisande information. Men ni får väl bara liksom bläddra förbi om Florida står er upp i halsen. Jag har bara så många bilder så jag måste försöka sprida dem i olika inlägg.

 

Jag är nu framme vid resans absolut sista dagar, från när vi kommit tillbaka till Orlando där vi efter ett par dar skulle ta flyget hem. Pelle överraskade mig ett par dar före återresan till Orlando med att ha bokat hotell vid och biljetter till Universal Studios. Jag hade misstänkt det var nåt sånt på gång, men hade ingen aning om att vi skulle bo så fint och så nära Universal. Härligt härligt!

 

Hotellet vi bodde två nätter på heter Loews Royal Pacific resort som kallar sig lyxhotell på sin hemsida. Jag har aldrig varit i Indonesien eller Thailand, men jag tänker mig att miljön på hotellet påminner om de länderna.

 

Det var i alla fall ett skitstort hotell med 1000 rum varav 51 sviter, 6 restauranger, flera småbutiker, spelrum, idrottsanläggningar och en lagunformad jättepool med en liten sandstrand. Och det nästan bästa - bara 10 minuters gångavstånd till Universal Studios!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På slutet av våra tre veckor i Florida och på väg från Cape Coral tillbaka till Orlando så passerade vi stora områden som var betydligt mindre exklusiva än de lyxboenden vi sett vid kusten.

 

Det var så filmiskt och fotogeniskt att jag önskade att jag var fotograf med en massa tid över så att jag kunde stanna och göra rättvisa åt miljöerna, men det blev bara några sneda och suddiga bilder tagna från bilen då vi passerade.

 

Alltså, jag gillar ju att shoppa, men denna höst (dvs. denna tröga jobbstart) har jag totalt släppt loss shoppingdemonen inom mig. Det handlar ju om behov av tröst/uppmuntran kombinerat med väääldigt bra erbjudanden.

 

Det har inneburit att jag har beställt paket till höger och vänster så att de på Preem (där jag hämtar paketen) kommenterar och ger mig små (snälla) skämtsamma gliringar numera (hurtigt: "paket igen?"). Min vanligtvis tolerante makes panna har på sista tiden till och med börjat vecka sig bekymmersamt, och då vet man att det är läge att kanske gömma några av paketen man har på gång för att inte oroa i onödan (Pelle, jag skojar bara ;) ).

 

Som försvar för mig själv kan jag nämna att minst hälften av det jag beställer går tillbaka, för jag tycker liksom att det är lika bra att beställa mycket när man ändå gör en beställning. Fraktkostnaden är ju ändå detsamma.

 

Hur som helst har jag gjort jättefina klänningsfynd i Ellos rea som jag verkligen tycker ni ska titta igenom om ni vill göra fynd. Till och med söndag 2/9 har de dessutom 50% rabatt på reapriserna. Galet!!

 

Ellos är ju en gammal trotjänare i postordersammanhang, tillsammans med Haléns och nån fler. Jag och mamma beställde därifrån redan när jag var barn. Shoppingutbudet i Piteå var inte så stort på den tiden så det var alltid så spännande med de där katalogerna och paketen.  

När det började komma fler postorderfirmor att skicka efter från så har Ellos sen blivit lite tantigt och ute upplever jag. 

 

Men som sagt, till min förvåning har jag nu gjort en hel del fynd där. (Eller så kanske jag numera tillhör den där tant-målgruppen? ;) )

 

Kan nån vara snäll att bjuda mig på några kalas nu så att jag får läge att använda finheterna?

 

Den ljusgrå och beige (nudefärgade) klänningen fick jag för 149 kr styck, hade jag hållit i hatten lite så hade jag fått ytterligare rabatt. Nu ligger de på 99 kr styck med 50% på reapriserna (de kostar 199 kr, men jag hade fått ett annat erbjudande på rean). De svarta pumpsen har jag skrivit om i ett inlägg nyligt ("Banana heels"), de är inte på rea, men jag tänkte de kunde passa till klänningarna. Länk till klänningarna här.

 

Den beige virkade klänningen gav jag ungefär 280 kr för (länk till virkad klänning) men den kan man få betydligt billigare nu. Den svarta köpte jag för ungefär 200 kr (länk till svart klänning). De bordeaux-färgade stövlarna (höstens färg om ni nu missat det) fick jag hem från LaRedoute, men de finns även på Ellos. Kostar 1700 kr men går att köpa med 40% rabatt på Ellos just nu. Jag köpte dem för 850 kr med rabattcheck. Länk till stövlarna på Ellos.  

 

Jag fick hem den rosa solkänningen för 38 kr, men nu går den att få för 25 kr (!). Är därför lite sugen att slå till på någon fler färg, kanske orange? Länk till solklänningarna. 

 

De här lösa kavajerna har jag inte köpt, men jag funderar på att beställa den svarta. Jag vill ju gärna ha något utanpå klänningarna. De finns på Ellos och kostar ca 150 kr om jag beställer senast den 2/9! Länk till kavajer.  

 

Som jag skrivit tidigare så var inte området så fint där vi bodde i villakvarteret i Cape Coral, det var ju en ort som nog kan räknas som en förort till Fort Myers.

 

Däremot var det inte särskilt långt till de vackra stränderna, vi åkte t.ex. ett par gånger till tropiska Sanibel Island. Stränderna där har faktiskt röstats fram till en av världens 10 finaste stränder, och det kan man förstå om man ser denna bildgoogling på Sanibel Beach. Jag vet inte hur det kan vara så olika från kust till kust, men vattnet i havet där var så varmt att det kändes som att man gick ner i ett badkar. Inte direkt svalkande som ni förstår, men härligt på sitt sätt.

 

Sanibel Island är också ett mycket pittoreskt område med pastellfärgade hus och trähus med stora altaner, såna som man brukar se i filmer som utspelar sig i södra USA ni vet. På ön finns också en hel del hotell, turister och en massa, massa lyxvillor som man kan fascineras av. Det är så svårt att förstå var alla pengar kommer från!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags var jag och hämtade hem ett par urfina svarta mockapumps med "banana heels" på posten. Ni har säkert sett skor med den höga böjda klacken, den har ju börjat dyka upp lite här och där nu. Men det var Miu Miu som var först, i höstkollektionen 2011 presenterade de den bananformade klacken på glittriga skor. Titta här bara, så vackert: bildgoogling på Miu Miu:s banana heels.

 

Jag tyckte de var jättesnygga då, både för att det var en rolig klackform men också för att det innebär en kraftigare klack vilket jag både tycker är snyggt och går att ta sig fram i.

 

Och man är ju inte dummare än att man fattar att kedjorna skulle kopiera skorna, eller i alla fall klackmodellen, så jag har hållit utkik. Och nu i höst har Ellos pumps med "banana heels", och med 40% i rabatterbjudande så slog jag till:

 

 

Jag har ju redan visat hur huset i Cape Coral såg ut inuti (se inlägget; Huset i Cape Coral), det var det hus vi bodde i veckan efter att vi passerat Everglades. Jag tänkte trots det lägga till lite fler bilder därifrån, om inte annat för att förtydliga i vilken ordning vi gjorde saker på vår resa. Sen blir man väl aldrig less poolbilder :)

 

Huset såg rätt så litet ut men var väldigt rymligt inuti. Kanske var det nåt med proportionerna? Dörrar och fönster var rätt höga/stora. Den här typen av hus var väldigt, väldigt vanliga i Florida, och när vi kollade en fastighetstidning så verkade de som var i ungefär samma standard som "vårt" hus, med egen pool mm, ligga på ungefär 3-4 miljoner kronor. Ungefär som ett hus i Umeå då alltså. 

 

Här är länken till "vårat" hus på Google Maps. Klicka på bilden om du vill titta runt i vårt kvarter. Området vi bodde i var väl inte det roligaste, mest villakvarter med stora prydliga gräsmattor och raka gator vid kanalerna. Det gjorde inte så mycket eftersom vi trivdes i huset och vi orkade inte göra så mycket annat än att lata oss vid poolen och göra nån kortare utflykt om dagarna.  

 

Entrén.

 

 

 

 

Det börjar luta åt att jag snart är klar med att blogga om vår Floridaresa, och jag har kommit fram till vår resa genom Everglades. 

 

Det var rätt så skönt att komma in i Everglades avbefolkade träskmarker efter 10 dagar i städer och vid stränder. Fast det var inte direkt folktomt där; efter den spikraka huvudvägen som leder från öst till väst genom Everglades så fanns det turistcentrum eller alligatorparker kanske var femte kilometer. Vi stannade bland annat såklart vid en av alligatorparkerna för att få åka air boat och titta på djur.

 

OBS! MISSA INTE FILMEN LÄNGRE NER!

 

 

Vid entrén till butiken hängde två fulingar. Filip satte sig en stund och höll dem sällskap.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag sitter och sammanställer en länklista om vad en illustratör är och gör till min kurs i Grafisk Illustration. Jag kan ju lika gärna dela med mig av denna lista här på bloggen tänker jag. 

Work in progress, så jag är öppen för fler förslag på länkar:

 

Vad gör en illustratör? 

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Illustrat%C3%B6r

Wikipedia sammanfattar vad en illustratör är och gör.

 

 

Tips för den som vill jobba som illustratör

 

http://www.frilanstecknare.se/

Webbplatsen för dig som vill jobba som tecknare eller illustratör. Tips om utbildningar, jobbvägar, prissättning, juridiska frågor osv.

http://www.lisenadbage.com/blog/?p=3104

Illustratören Lisen Adbåge visar i ett blogginlägg exakt hur hon jobbar när hon skapar en illustration. Här är adressen till hennes portfoliosida: http://www.lisenadbage.com/

 

 

Olika svenska illustratörsagenturer

 

http://www.woo.se/

Agentur för ett urval av etablerade svenska frilansande illustratörer.

http://www.rithuset.com/

Agentur för ett urval av etablerade svenska frilansande illustratörer, grundat 1974.

http://www.agentbauer.com/

Agentur för ett urval av etablerade illustratörer och animatörer, men även för fotografer, stylister, hår/smink.

http://illustratorcentrum.se/

Agentur med ett mycket brett och stort spektra av illustratörer och grafiska formgivare. Regeln för medlemskap är att du ska kunna uppvisa minst fem nypublicerade/sålda verk. De förmedlar kontakter mellan uppdragsgivare och kreatörer helt kostnadsfritt. Medlemskostnad.

http://www.svenskatecknare.se/

Agentur med ett mycket brett och stort spektra av till största del illustratörer och grafiska formgivare men även för animatörer och serietecknare. Yrkesverksamma eller studerande inom området får söka medlemsskap i Svenska Tecknare och ska då uppvisa exempel på publicerade arbeten eller annat som visar att man är yrkesverksam som visuell kommunikatör. Du som studerar kan också bli medlem om du kan visa med studieintyg att du går eller har gått på utbildning vid designskola. Medlemskostnad. 

Filip gjorde en praktvurpa på asfalten på föris igår och har fått vila sina knän framför filmer och med lite legobygge på mitt jobb idag. Kanske lite pjåskigt av Filips mamma, men det är rätt lugna puckar här på jobbet för tillfället så det kändes som att det kunde vara en bra idé. Också vill ju Filip hjärtans gärna vara på mitt jobb, för alla är ju så roliga och snälla här.

 

Min kollega, fotolärare Micke, tog fina bilder på Fille i Mickes egen hatt:

 

 

Det är som sagt dags för mig att separera mig från kameran jag lånat från skolan hela sommaren. Jag har nästan börjat betrakta den som min, så det är nog bäst att de tar den nu, annars finns det risk att de inte får tillbaka den alls. Så de så.

 

Den har fotat leksaksbilar och lyxbilar, varit på svenska sommarängar och i svettiga träsk i Everglades, besökt äckliga toaletter på Miami beach och tjusiga hotell som Knaust i Sundsvall. Också har den tagit väldigt fina bilder på min son.

 

 

Vi tillbringade helgen i stugan, åt surströmming och blåbärspaj av egenplockade blåbär, tog promenader, fångade grodor (mest Filip) och plockade blommor. Det har ju varit varmt och skönt, men kylan är visst på väg nu så det känns lite som att det kanske var sommarens sista dagar. I alla fall i ledighet.

 

Jag tog lite bilder i skog och vid hav med den kamera jag lånat från skolan, en Canon EOS 500 D. Jag har lånat den hela sommaren och trivts med den. Skarpa fina bilder med bra ljus har den gett mig, men nu är det nog dags att säga hej då till den eftersom den behövs i undervisningen.

 

Jag brukar hämta lite modeinspiration i Sania Claus blogg, jag gillar ganska ofta hennes stil, den är liksom ren men med en exhibitionistisk twist. I hennes senaste inlägg Shoes in the city skriver och visar hon skor hon haft med på en New Yorkresa (bara en sån sak! Det är inlägg som gör vardagen lättare att leva i :) ).

 

Hon undrar om läsarna har någon favorit bland skorna, och jo det har jag. I hennes inlägg finns ett par vita pumps som dök upp på hennes blogg för drygt ett år sen och som jag varit lite lätt besatt av. Jag håller liksom alltid hållit reda på när hon har dem på sig, och jag tycker nästan alltid att de är de snyggaste skorna hon visar upp till sina outfits. Se här: Flowerbombs och Fading from beige to white.

 

Jag har själv inte lagt ner nån större möda på att köpa dem för jag har väl insett att de inte är så användbara för mig, tror också att jag till en början trodde det var tokdyra designerskor, fast de visade sig vara från Nelly.

 

Hur som helst, plötsligt dök de upp på rea på Nelly nu under sommaren, och jag fick dessutom 75 kr i rabatt där, så häromveckan slog jag till. Och igår fick jag hem dem.

 

Det var som ett skämt; förutom att de var skittrånga så var de så höga att jag gick som att jag hade träben med djupt knäande gång. Jag lovar, det går inte att gå i dem! Jag vet verkligen inte vilken gångteknik man i såna fall ska ha!

Alltså, hur fan gör hon och andra som köpt dem när de går i dem? Eller står de bara i dem? Jag fattar inte.

Jag är i alla fall väldigt imponerad över de som lyckas hitta nån slags teknik att röra sig framåt i skor som dessa utan att se totalt löjeväckande ut.

 

Blir du trots min klack-chock sugen på att köpa dem så hittar du dem här:

 

Det är ungefär fem mil mellan Fort Lauderdale och Miami, så vi bestämde att vi skulle åka till Miami och Ocean Drive en eftermiddag för att se de gamla art deco-husen i både dagsljus och solnedgång och med all neonbelysning tända. Och vi tajmade det faktiskt perfekt.

 

Husen som ligger vid Ocean Drive och South Beach tillhör hjärtat av Miamis art decodistrikt och är bland de ballaste områden man kan festa och visa upp sig på har jag förstått. Vi hamnade där en fredag kväll så det kändes lite som att vara i en musikvideo. Gatan är ganska kort så vi gick den två vändor.

 

Som en parentes kan jag bara berätta att det är med fara för sin hälsa som man använder de allmänna toaletterna på South beach: jag var väldigt kissnödig när vi gick runt där och jag skannade flera toaletter innan jag tillslut hittade en som det gick att använda utan att man riskerade att få blod, kiss, eller någon annan oidentiferbar vätska på sig. Den var förmodligen i något bättre skick eftersom den var vid en polisstation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I bloggen I huvudet på Ruth, som drivs av en reklambyrå med namnet Ruth, såg jag ett länktips till konstnären Yayoi Kusama som har ett visuellt utryckssätt som kickade lite liv i min trötta (se föregående inlägg) hjärna.

 

På Wikipedia kan man läsa att Yayoi Kusama är en japansk konstnär född 1929 som har jobbat med en mängd olika medier under sin karriär. Det kännetecknande för hennes uttryckssätt är att hon jobbar med psykedeliska färger, upprepning och mönster. Och att hennes favoritmönster är prickar och fallosar. Låter lovande va?!

 

När en konstnär jobbar tematiskt och upprepat med något speciellt uttryck i sin konst så kallas det att de jobbar konceptuellt, och från hennes konst kan man dra paralleller till feminism, minimalism, surrealism, särlingskonst, popkonst och abstrakt expressionism. 

 

Om du vill fördjupa dig i vad de olika begreppen står för kan du ju läsa mer på Wikipedia om Yayoi Kusama. Eller så kan du nöja dig med att bara titta på ett bildspektra av Kusamas verk på google. Också går det ju att besöka Yayoi Kusamas hemsida,

 

Det har även skett ett designsamarbete med Kusama och Louis Vuitton, fast det blev lite tråkigt i mitt tycke. Se bilder på samarbetet Vuitton/Kusama här. 

 

Här har jag lånat några bilder. Hittade inte så många fallosar men desto fler prickar:

 

 

 

Yayoi Kusama i Yellow Tree furniture room, 2010.

 

 

 

 

 

 

Och här är en liten film, där hon berättar och visar bilder från sitt liv och sin konst:

 

 

Efter Singer Island drog vi söderut mot Fort Lauderdale. Vi valde Ft Lauderdale framför Miami eftersom hotellpriserna var billigare där under helgen vi skulle tillbringa där.

 

På nån hotellbokningssida på nätet hittade vi vad vi trodde var ett bra billigt hotell precis vid stranden i Ft Lauderdale. Men när vi kom fram och in i rummet visade det sig vara katastrof; det såg visserligen prydligt ut men det stank av nån slags rumsspray och luften var alldeles tät, och inget fönster gick att öppna. Jag har inte astma men det var så där att jag kände att jag inte fick syre.

 

Jag kan väl gissa att rummet var en extra stor besvikelse eftersom vi bott så himla bra nätterna före på Singer Island. Sen hade det stått att det var fyrstjärnigt och ett dubbelrum i bokningen, men det var en felaktig översättning från engelska samt att den internationella bokningssidan värderade hotellen annorlunda än man gör i USA. Till sist så vette fönstret mot en ful bakgård.

 

Typ gråtfärdig och jättebesviken gick jag tillbaka till receptionen och förväntade mig det värsta; dvs att vi skulle bli tvungna att betala för rummet och ändå försöka hitta ett nytt rum på ett annat hotell.

 

Men det visade sig att den amerikanska serviceandan visade sig från sin bästa sida. Tjejen i receptionen inte bara fixade så att vi fick tillbaka våra pengar (vilket egentligen inte skulle gå enligt hotellbokningssidan) samt uppgraderade oss till ett bättre hotell med högre standard några kvarter längre bort. Och vi fick en fenomenal vy över havet 12 våningar upp. Dessutom gav hon oss en discount så att rummet blev billigare än det på det "dåliga" hotellet. Det skulle inte hända i Sverige på 100 år! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag varit och besökt släkten och därmed varit utan internet i en vecka, så blev det ett glapp här i Floridabloggandet. Men här kommer den rafflande fortsättningen.

 

Efter 5 dagar i Orlando och rätt så utmattade efter alla parkbesök där vi trängts med massor av människor i fuktig värme och tropiska regnskurar så var det skönt att lämna staden och åka söderut. Vi följde kusten och planen var att hitta något ställe att övernatta på vägen mot Fort Lauderdale.  

 

Vi hade riktig flax när vi råkade på Palm Beach Shores resort & vacation villas som ligger på en del av Palm Beach som heter Singer Island (faktiskt grundad av symaskinsmagnaten Paris Singer!). Hotellet var lite väl dyrt (ca 1500 kr/natt) men så himla fint så vi blev kvar där två nätter istället för en som vi först planerat. Ett stort hotellrum som bestod av 2 rum med kök, en gigantisk toalett och en dubbel balkong med havsutsikt över en vacker strand och ett jättefint poolområde.

 

Det visade sig faktiskt bli en av resans höjdpunkter. Fast kanske det inte hade varit lika kul att vara kvar där så många fler dar eftersom min uppfattning är att det inte fanns så mycket att göra i området runt omkring.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tredje dagen med Disney besökte vi Animal Kingdom som var den finaste parken med härlig lummig växtlighet som gav skydd och skugga mot sol, värme och tropiska störtskurar. De hade en barndel med vanliga barnvänliga karuseller men också "farliga" åk som vi aldrig provade. Det värsta vi åkte var en tidsmaskin tillbaka till dinosauriernas tid. Läbbigt värre.

 

Parken är indelad i olika delar, bland annat en Afrikadel och en Asiendel där man jobbat mycket med att få miljöerna att kännas autentiska. Kändes knasigt och roligt på samma gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra Disneyparken vi valde att besöka var Hollywood Studios. Där bygger alla attraktioner på just Hollywoodfilmer. Vi åkte bland annat en himla rolig rymdresa i 3D med CP3O som dålig rymdskyttelchaufför där vi bland annat slungades genom universum och landade studsandes över dynerna på sandiga planeter. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och Filip drar till min mor och far i Piteå någon gång under eftermiddagen. Bara så ni vet om det nu blir ett blogg-glapp. Men jag har skapat och förpublicerat ett par inlägg, kanske hinner jag med nåt fler under dagen innan vi far.

 

Stora Nolia pågår, så kanske vi ska dit en sväng, eller gå på pitestan lite, också förhoppningsvis träffa lite annan släkt om de har tid med oss.

 

Jag läste Ketchupmammans blogg och fick det här bloggtipset som jag bara måste skicka vidare:

 

Det hände en lite komisk sak när vi utmattade lämnade Magic Kingdom första eftermiddagen/kvällen. Vi var trötta och matta och ovana vid värmen och var eniga i bilen på väg till hotellet att hitta första bästa lilla lugna amerikanska diner för mat.

 

Pelle började leta matställen på gps:en och jag såg ett namn som lät lite småbekant, - "Planet Hollywood". Vi drog dit.  

När vi kom fram så kom jag på varför det lät lite småbekant... det är ju en restaurang som ingår i en matkedja som är berömd typ världen över och som har eller har haft delägare som Sylvester Stallone, Bruce Willis, Demi Moore, och Arnold Schwarzenegger.

 

Den som finns i Orlando är den största i sitt slag och en del av Downtown Disney, ett område med restauranger och partyställen nära Disneyworld. Stället är också smockfullt med autentisk rekvisita från kända filmer från golv till tak så Filip och jag gjorde en liten sightseeingrunda.

 

Det är alltså ett stort och skitroligt ställe, ...om de inte spelat så otroligt hög musik att vi inte hörde vad servitrisen sa och än mindre kunde ha ett samtal med varandra. Tur det fanns mycket att titta på då.

 

 

 

 

 

 

 

 

Huvudplanen för Orlandovistelesen var att besöka Disneyworld. Vi köpte fyradagarspass och var två dar på Magic Kingdom och en dag vardera på Disney's Hollywood Studios och Disney's Animal Kingdom. Bilderna här nedan är lite blandat från de två dagarna på Magic Kingdom.

 

Anledningen till att vi valde två dagar på Magic Kingdom är att det finns flest grejer att göra där för en liten Filip. Fast jag kan säga att bara för att Filip var tillräckligt lång för att åka många av åkturerna så har vi numera lärt oss att det INTE är samma sak som att de är lämpliga för barn i hans ålder. Det är så konstigt att de inte har någon övrig åldersmärkning, de borde ha ungefär som man har på biograferna, jag menar - hur ska man annars kunna veta vad som är passande innan man åkt en bana?

 

Hur som helst var det SJUKT mycket folk och förjäkla varmt på Magic Kingdom. Området innehåller många stora öppna ytor med mest stenläggning och inte så myckte träd, så solen fick steka på rätt fritt där. Vi utnyttjade fastpassmöjligheten* så mycket vi kunde så att vi skulle slippa stå i kö i den massiva fuktiga värmen. Sen kom det någon tropisk störtskur mellan varven som man fick söka skydd från.

 

Att åka till USA och Disneyworld och Universal Studios innebar såklart en mängd möten med kändisar. Det var ofta kö till dem, så många av dem såg vi bara på håll eftersom vi inte alltid orkade köa. Men några kändisar blev det närkontakt med, speciellt för Filip:

 

 

 

 

 

Det är en lite märklig känsla att nästan vara i, men ändå inte, en så fantastisk stad där jag en gång varit och så gärna vill besöka igen. Vi mellanlandade ju i New York på vår väg till Orlando, och vi såg stadens siluett i soldiset som en hägring bortanför planen som landade på flygfältet.

 

Jag föreslog till Pelle att vi skulle stanna där och skita i Orlando, men vi bestämde oss trots allt för att ta flyget vidare, det skulle blivit aningen krångligt annars :)

 

 

Det har tagit mig ett par dagar att komma igen efter den långa jobbiga hemresa från Orlando och påföljande jetlag. Jag har redan beklagat mig på Facebook, men det blev alltså en 24 timmarsresa med 3 flygresor, 2 taxiresor, 2 flygbussar, och kring 10 timmars väntande på de totalt 4 flygplatserna.

 

Men nu har jag packat upp, jag och familjen har börjat sova ungefär då man ska och alla bilder (cirka 1500 stycken plus några filmer) har överförts från minneskorten till dator. Så ni fattar ju kanske vad som kommer att visas i bloggen några dagar (veckor?) framöver... :)

 

Det var roligt att packa upp resväskorna och se vad man fått med sig hem från resan. Det som nog kommer ge de mest nostalgiska känslorna framöver och speciellt när det är som allra kallast och mörkast i vinter är nog snäckorna, plockade från stora drivor på stranden i svettig fuktig värme vid kanten av ett turkost, och på vissa platser ljummet (!), hav.

 

Det blev kanske 1,5 kilo, och vackra som smycken är de allihopa. Jag vet inte riktigt vad man kan göra med dem, och om jag ska göra nåt med dem, så de får fungera som dekoration i en hög och bred glasvas som ska tas till stugan.