Fira Filip i en sommardröm
Skeppsviks herrgård.
Onsdagen den 13 juni gick Filip ut klass 3 och lågstadiet, och det skulle såklart firas! Förra året, och kanske året innan dess, så firade jag och Pelle honom med middag och herrgårdsbuffé på Skeppsviks herrgård, så den traditionen ville vi fortsätta med.
Innan bilderna från Skeppsvik kommer ett par bilder från klassrummet och skolavslutningen:
Man får ju inte lägga ut bilder på andras barn på nätet hur som helst så det får bli en bild på Filip i klassrummet åtminstone, tagen precis när det var dags för ett gigantiskt knytisfika som alla föräldrar dragit ihop.
Fröken i blått och en av hjälpfröknarna i prickigt i bakgrunden, de han haft allra mest att göra med under årens lopp. Filip fick riktig separationsångest när han skulle lämna klassrummet för sista gången, så han var tvungen att lämna det flera gånger, (genom att gå ut och in igen) hehe...
Efter en rejäl regnskur efter avslutningen så kom vi fram till ett så otroligt sommarvackert och soligt Skeppsvik.
Filip provade hammockarna.
Herrgården och uteserveringen.
Herrgården öppnade precis då vi bokat så varmrätterna hade inte hunnit komma ut, men man börjar ju ändå med det som är godast - fiskförrätterna.
Vi satt vid fönstret i deras inglasade del.
Ett litet lamm utanför. Den skulle förmodligen serveras senare i sommar. ^^
Blomster och grönska.
Vi gick ut på en otroligt vackert grönskande åsliknande udde.
Där ute vakade fisken så Filip och Pelle bestämde att de skulle dit nån annan dag för att meta (och det gjorde de redan dagen efter, men det blev visst inget napp).
Finaste <3
Så stor nu <3
Dags för stenkastning.
Ett till foto på båt i vassen innan vi tog bilen hem till stan igen för att äta tårta hos Filip och Pelle.
Filip får faktiskt skolavslutningspresenter varje år. Inget man själv fick men vi har kört den traditionen sedan han gick ut åk 1 eftersom han hade det så jobbigt i skolan. Nu när det går bra för honom så kan man ju inte direkt sluta heller! :-) Hos Pelle har han tillslut fått en efterlängtad stor studsmatta ute på gården (hör till när man har barn och bor i radhus eller?! :-) ) och vi gav honom en kickbike tillsammans. Sen ska han få en hiskelig bok av mig, jag hoppas få visa bilder från den när den har kommit med posten.
Filips klassfest
Det är inte klokt, men på onsdag går min son ut trean och börjar mellanstadiet i höst. När de börjar 4:an så kommer hans nuvarande klass splittras upp i två klasser, och det kommer barn från en annan/andra skolor så det kommer bli två paralleller.
I Filips nuvarande klass hade ett par tidigare klassföräldrar tagit inititativet till en klasskassa där vi föräldrar bidragit med en summa nästan varje termin, så nu fanns det en ganska hygglig klasskassa. Egentligen fanns det väl från början tankar om att det skulle bli en klassresa men vi bestämde att vi skulle göra något enklare och mindre tidskrävande. Tillslut blev det bestämt att vi skulle vara på Gammlias friluftsmuseum vid Västerbottens Museum, hyra in en trollkarl och ett par andra föräldrar erbjöd sig köpa in fika och godis, så det är vad vi gjort idag!
Det blev ett jättefint avslut och hejdå till den gamla klassen, för vi fick så himla fint väder också trots att det var jättekallt hela föregående veckan.
Tog bara ett par bilder med mobilen och lite filmsnuttar, men här ser man Magic Peppe trolla för barnen;
Nationaldagen
Vi har just varit ut ett par timmar och tittat på nationaldagsfirandet på stan. Så här har dagen sett ut så långt:
På morgonen hade jag tagit fram vår fina flagga med silverfot och hängt upp flaggspel.
Vi ful-åt (=från ful-äta, man får se på mobiler och skärmar medan man äter) långsam mysfrukost. Efter frukosten ringde jag mamma och gratulerade eftersom hon fyller år på självaste nationaldagen.
Sen klädde vi oss lite fina och gick ner mot stan. Vid Vänortsparken möttes vi av en cykelparad med rolig musik, vikingamusik tyckte Filip, där musikanterna åkte i vagnar bakom cyklar som plötsligt vände in på en av stigarna till parken, och vi följde med.
Där cyklade alla möjliga modeller av cyklar in. Bland annat denna sportiga modell.
På väg ut ur parken mötte vi ❤ ARVID ❤ ! En snäll kollegas hund som är helt underbar på alla sätt och vis. Kollegan var inte med men vi fick klappa ändå.
Han förtjänar TVÅ bilder eftersom han är så underbar. ❤
Utanför parken stod tut-å-blås-paraden och laddade och såg lite pirriga och förväntansfulla ut inför sin marsch genom stan.
Vid Rådhuset nere på torget i stan så fick man en flagga att vifta med om man ville, men vi tog ingen för vi tänkte inte stanna så länge.
Standing man hade däremot mer nytta av en flagga tydligen :-)
Efter en milkshake på torget gick vi ner till älven.
Man kan nästan se på den här bilden att det är kallt och blåsigt. Vilken helomvändning i vädret efter så lång och tidig period med över 20 grader!
Upp genom Rådhusparken gick vi.
Filip kom på att vi borde köpa picknick och låna picknick-korg och filt på Café Station och sätta oss i parken, så det gjorde vi.
Där tog vi tillgjorda selfies med mobilen i extra dålig kvalitet eftersom jag tydligen hade smuts på linsen. Filip har inte bruna tänder vanligtvis, det här är pga chokladbollen han åt :-)
Plötsligt kom tut-å-blås-paraden förbi. Skärpta som bara den denna gång.
De skulle tydligen ner till älven där brandförsvaret och militären stod med lite olika fordon man fick kolla på. Men vi följde inte med utan vi gick hemåt.
Vi såg en fin nationaldags-pyntad lastbil på gården vid Scharinska som fick bli sista bilden.
Nu hade vi eventuellt tänkt ta en lite biltur och se på grönskan. Vi får väl se om det bara blir en biltur eller om vi hittar nåt kul att se och göra.
Senaste tidens event - porslinsfynd och kattförlust
Det är mycket att göra på jobbet som lärare vid den här tidpunkten på året så bloggandet har fått ligga vilandes väldigt länge nu. Igår lämnade jag in gymnasietreornas betyg och innan jag tänkte sätta igång med tvåornas och ettornas så tänkte lyxa till
det med ett litet inlägg.
De två största sakerna som hänt är väl att jag gjort ett fint porslinsfynd och en dramatisk, om än tillfällig, kattförlust.
Vi börjar med porslinet:
Jag tror det var ganska snart efter jul som en person lagt ut en servis av det här blåvita porslinet i en säljgrupp på Facebook. Jag var med i budgivningen men säljaren var inte nöjd med högsta budet så den gick aldrig iväg till försäljning. Grämde mig lite eftersom jag varit sugen på ett gammalt klassiskt blåvitt porslin ett tag (klart påverkad av Elsa Billgrens inlägg med alla hennes blåvita porslinsfynd. Nu har jag ju inget hus på Gotland men jag kan ju i alla fall ha ett blåvitt porslin).
Hur som helst la säljaren ut porslinet igen flera månader senare men nu till ett fast pris av 300 kr, och jag högg som ren reptil och fick hämta porslinet några dagar senare. The Thames at Pangbourne heter det och är av märket Poutney o Co Ltd. Ca 10 flata tallrikar, 10 djuptallrikar, 4 uppläggningsfat och skålar, 1 såssnipa. Plus assietter av ett annat märke.
Hur som helst la säljaren ut porslinet igen flera månader senare men nu till ett fast pris av 300 kr, och jag högg som ren reptil och fick hämta porslinet några dagar senare. The Thames at Pangbourne heter det och är av märket Poutney o Co Ltd. Ca 10 flata tallrikar, 10 djuptallrikar, 4 uppläggningsfat och skålar, 1 såssnipa. Plus assietter av ett annat märke.
Det här porslinet från Puntney o Co kommer från ca 1920-talet och är värd en del i England men verkar inte så eftersökt här i Sverige, så det känns lite speciellt och annorlunda att äga ett brittiskt gammalt porslin som är nästan 100 år gammalt!
Och så till kattförlusten då:
Förra veckan var ju helt makalöst märklig. Hände "tusen" konstiga sakar som aldrig hänt förut, bland annat detta:
Söndag morgon: Vaknar med vad jag till 99% säkerhet antar är kristallsjukan, hade en megalitstor karusellyrsel och kunde bara ligga och titta raklång hela söndagen annars fanns risk för rammel och kräk.
Söndag eftermiddag sticker sen Lucia och är puts väck när jag stänger altandörren för natten. Nisse var dock kvar hemma. Ingen fara tänkte jag först, nån gång ska väl vara den första hon är borta en natt, men sen kom hon inte hem måndag heller,
och inte tisdag, onsdag, torsdag... När jag var mindre snurrig måndag kväll så for jag runt kvarteret och satte upp lappar, polisanmälde, kontaktade djurskyddet. Nån dag senare la jag ut en efterlysning på Facebook, Instagram och gick och
knackade dörr. Fick flera tips, bland annat ett tips om en svart katt på Tomtebo och var och kollade den men det var inte Lucia.
Efterlysningsbilden jag delade på Instagram och Facebook.
Den stora fasan var ju om hon blivit instängd någonstans, och katter klarar sig bara ca 4 dagar innan deras system börjar förtvina, och då är det no way back.
På fredag kväll, fem dagar efter att hon försvunnit och efter flera skvättar gråt under veckan, satt jag med en kompis på altanen och åt middag och drack Prosecco. Då upptäcker jag att Nisse står nos mot nos med en annan svart katt precis bredvid
bordet, och jag antar då denna första sekund att det är grannens svarta katt, men plötsligt känner jag igen halsbandet... DET ÄR JU LUCIA!
Hon knallar alltså in på vår altan fem dagar senare, som om inget har hänt. Inte ett märke på sin kropp, inte avmagrad om än jättehungrig, knappt smutsig i pälsen. Det här är inte en katt som varit ute fem dygn i rad eller vandrat långt,
kan ge mig den att hon varit hemma hos någon jävel om ni ursäktar språket!
Bilden till vänster la jag ut cirka en kvart efter att hon kommit hem. Här hade hon inte riktigt landat, verkade aningen förvirrad och distansierad.
Bilden till höger: en stund senare när hon fattat var hon var och att hon nog saknat mig, fick många långa kramar av henne <3
Någon dag senare, trött och gosig. Så fort hon varit ute några minuter så kom hon in högt jamandes tills jag tagit upp och kramat henne, utan att påstå mig vara kattviskare så fick jag känslan av att hennes beteende berodde på att hon hade en längtan i sitt kattbröst efter sin människomamma men eftersom hon är katt kom det ut genom ett starkt jamande som bara kunde fixas med en kram från människomamma. Nu några dagar senare har hon slutat med det.
Och Nisse då, han måste ju ha varit utom sig av oro över hans försvunna syster och kamrat de dagarna hon var borta?...
...Nädå...så här nöjd var han. Han har aldrig tagit så mycket kontakt med mig, kom till och med och la sig bredvid min överkropp (han brukar ligga vid fötterna om nätterna) när jag låg i soffan och såg tv. Nu är stackarn förpassad till andrakatt för det har Lucia bestämt.
