Det är tuffa tider att vara lärare den här tiden på året! Så mycket som ska gås igenom och tråcklas ihop till ett A B C D E eller i värsta fall ett F i betyg. Stressande detektivarbeten för att reda ut vad en elev med F-risk måste lämna in, har lämnat in, var de lämnat in (det finns många platser att leta på) och om det som de tillslut lämnat in räcker till ett E ska tas ställning till nu. Det är inte som att man inte försökt hjälpa under året, men det är väl deadlineeffekten som gör att det ska vaknas till precis på slutet. Man bokar också in tider för att hjälpa i sista stund men hälften av gångerna dyker de inte upp. Så mycket krav att de inte pallar med eller vad annat det nu kan vara.

 

Mitt i det hela ska man även förbereda lektioner, hålla reda på att kursutvärderingarna blir utförda (annars finns risken för försämrad löneutveckling), och planera för utsparkar med mera. Och sen stod jag plötsligt och bakade till en grupp sent i går kväll vilket väl inte kändes så väl genomtänkt, men vad ska man göra när man ska säga hejdå åt gulliga elever som man har haft varje vecka i tre års tid och som nu ska ta studenten och man aldrig vet om man får se igen eller ens känna igen nästa gång man ser dem?!

 

På kvällarna när man ska sova så ilar det i magen av ångest och man kommer på saker man glömt eller är rädd att glömma. Häromkvällen låg jag och vred mig till klockan var nära tre trots att jag mellan varven försökte avprogrammera mig med kattvideos. Igår kväll somnade jag som tur är av pur utmattning "redan" strax efter tolvslaget.