Igår var jag ute på promenad på den breda cykel-/gångvägen från Coop Forum ner mot stan i höjd med Sandbacka. Jag höll mig reflexmässigt långt ut på vänsterkanten för att inte vara ivägen för eventuella cyklister vare sig bakifrån eller framifrån.

 

Plötsligt anade jag något i ögonvrån där jag gick i mina egna tankar; jag tittar upp och ser en cyklist komma emot mig i hög fart precis på den kant där jag promenerade och jag fick snabbt kliva undan och ner i gruset för att vi inte skulle krocka.

Cyklisten passerade och först då slog dig mig det sjuka med det som just hänt... jag hojtade ett argt men lite lamt "MEN SNÄLLA NÅN!" (japp, kom inte på nåt annat) och blev sen argare och argare. Det var så himla tydligt att han skulle sätta mig på plats, jag gick på HANS sida. Jag blir helt snurrig i huvudet över det ologiska. Jag var tvungen att ringa hem till Pelle för att beklaga mig. Han tyckte jag skulle tacklat omkull honom, men jag är rädd för att jag skulle fått stryk då :-)

 

Funderar allvarligt på att gå samma sträcka samma tid varje måndag för att få en chans att ge tillbaka på nåt sätt. Ni kan hjälpa mig hålla utkik: cyklisten var smärt i medellängd med kort beige vågigt hår och beigebrun jacka, ca i 35-45-årsåldern. :-)