Det utlåtandet kom från Skolinspektionen efter deras besök under veckan då de intervjuat alla möjliga personer, både lärare och elever, på Midgårdsskolan där jag jobbar. Förutom det positiva utlåtandet så tillkommer så småningom den huvudsakliga rapporten som kommer att innehålla påpekanden om vad skolan behöver förbättra, har rektor meddelat.

 

Man ska ju alltid vara lite kritisk till alla typer av omdömen och betygsättande, för vem har de intervjuat? Hur har urvalet gått till? Vad är det man värderar som "bra" och för vem?

Ett faktum är ju dock att alla skolor som får besök av skolinspektionen ju har samma möjligheter och förutsättningar, och trots detta finns flera som fått allvarligare kritik för delar av sin verksamhet. Se t.ex. artiklar på VK om Kritik mot Umeåskolor och Kritik mot Umeåskola.

 

Så nånting måste det ju ligga i omdömet. Och det första man vill är ju att ropa Hurra!!! Vad vi är bra!!! ...Men samtidigt så vet man att smakar det så kostar det.

 

På skolan finns flera kärnämneslärare/lärare i gymnasiegemensamma ämnen som t.ex. språk som har valt att gå ner i arbetstid för att orka göra sitt jobb, och detta kommer ju på sikt göra att de får sänkt pension. Det finns flera (kanske många, men jag vill inte ta i för mycket eftersom jag bara skulle spekulera då) som fått fysiska stressrelaterade och i vissa fall mycket märkliga åkommor pga alltför hög arbetsbelastning. Och jag har nära kollegor jag knappt träffar privat alls annat än på loven eftersom de behöver vila all ledig tid då de annars direkt blir sjuka och riskerar missa viktig undervisning och lön.

 

Jag undrar hur vanligt det är i andra yrken? Man kan ju tänka sig att personer som jobbar inom vården där det personliga mötet och ansvarskänslan gentemot patienterna spelar in kan leda till att man väljer jobbet framför ens eget välmående. Eller väljer att jobba deltid för att orka vara engagerad på jobbet.

 

Ja, bara lite synpunkter, fast jag samtidigt är glad och lättad också. Puh, nu kan man andas ut lite.