En norrländsk mamma om lilla familjelivet, resor och utflykter, inredning och loppisshopping och annat som gör livet värt att leva.

Drogad men med synen kvar

Ja, jag ville bara meddela det, att Pelle klarade operationen jättebra och det verkar som att han har synen kvar :) 

Han ser lite stjärnor och färgprickar men det får man väl anta att det försvinner så småningom. Också har han gigantiska pupiller så det ser ut som att han är helt drogad. Att döma av att han hade lite svårt beskriva vad som hände vid delar av operationen tror jag nog att han också var lite drogad även om han inte tycker det själv.

 

Efter att han opererat sig så detaljintervjuade jag honom om hur allt gick till, jag frossade i allt det otäcka liksom eftersom jag slipper vara med om det själv:

 

På plussidan gjorde alltså ingenting ont, även om situationen kanske inte var helt behaglig. Han fick lugnande och en massa bedövning i ögat och har inte så stor uppfattning om hur de skar osv pga att de inte skär just vid pupillen och att en stark lampa lyser en rakt i ansiktet. Och det hela tog högst en timme och en kvart (inte så lång tid).

 

På minussidan så sköljer de ögat med en massa rengöringsvätska inför operationen, vilket var det som orsakade mest obehag (dock inte smärta). Och hela själva situationen är ju inte så trevlig. Och att det hela tog hela en timme och en kvart (det kan ju kännas väldigt länge).

 

Pelles STORA pupill, men inga andra tecken på operationen.

Skönt att det verkar ha gått bra, jag hoppas att de kvarvarande symtomen försvinner också!

Jag har så svårt att föreställa mig att jag skulle låta någon skära i mitt öga, även om det vore underbart att slippa linser/glasögon och faktiskt se något när man kliver ur sängen på morgonen. Jag är rädd för att lugnande piller inte skulle ha någon verkan på mig. När jag skulle operera ut en visdomstand så fick jag något som var beräknat för att räcka till mig men jag var fullständigt medveten om varenda plågsam minut av de 2,5 timmarna jag satt där. Den enda avvikelsen från det normala var att jag mitt i alltsammans (det gick inte så bra med operationen, därav att det tog så lång tid) hotade att bita nästa person som stack in fingrarna i min mun. Men jag var som sagt helt klarvaken och alert. Min mamma förklarade att förmodligen så var jag så uppstressad att det hade krävts en megados för att få mig att slappna av men att jag då troligtvis hade tuppat av efteråt och typ sovit en massa, när stressen väl släpper liksom. Så jag är inte så hoppfull att jag lätt skulle gå att lugna ner i en operationssituation...