Med mangeldag menar jag inte att jag har manglat lakan eller nåt sånt där under dagen, nej jag syftar på att jag känner mig psykiskt manglad.

Dagen började med arbetslagsmöte där vi drog upp ramar för de hela fem ämnes- och arbetslagsdagar som följer efter att eleverna slutat skolan. Plus nån städdag som tillkommer på det.
Dessa fem dar ska vi diskutera och i stort sett lösa planeringen av alla nya kurser och inriktningar för Estetisk och Media (nya Medieprogrammet) för hösten, gå igenom och lösa alla problem vi haft med nya betygssystemet, prata styrdokument, skollagar, frånvarohantering, elevärendehanteringsrutiner, ombyggnationer i "vårat" E-hus och gud vet vad.

Efter arbetslagsmötet började sen några av oss titta igenom elevutvärderingarna. Jag började med att öppna utvärderingen av min profilkurs för de elever som tar studenten. Kanske på grund av slutet-på-terminen-trötthet, överrumpling och lättnad blir jag så känslosam och rörd över alla fina kommentarer och kloka råd som står i utvärderingen att jag nästan blir rädd att kollegorna ska skicka mig till kuratorn.
Det var inte riktigt så illa som den här bloggaren skriver i ett inlägg men det var skönt att läsa där att man inte är ensam om det här med att ha lätt för att bli lite för känslosam vid opassande tillfällen.

Sen slutade dagen med det som slutligen tog knäcken på mig: jag och två andra kollegor delar en kurs i Medieproduktion med medieettorna och satte oss för att sammanställa omdömen vi gjort under våren och sätta slutgiltiga betyg. Jag tok-matade in nära på 600 omdömen i en lista i Excel på två och en halv timme.

De 600 omdömena grundar sig på att vi gjort en ambitiös (kanske för ambitiös) tolkning av nya betygssystemet så jag bara hoppas på att vi kan hitta en annan väg att göra bedömningarna nästa år. Annars tror jag att jag inte överlever när alla kurser jag har styrs av nya betygssystemet.
En snabb kalkylering ger skrämmande siffor: jag kommer att ha ca 3 kurser à 15 elever som alstrar vardera minst 15 omdömen plus 4 kurser med à 40 elever som jag delar med andra lärare vilket ger att jag ska sätta eller vara delaktig i att sätta över 3000 omdömen nästa läsår. DET ÄR JU HELT OMÖJLIGT! Jag vill nästan gråta när jag tänker på det!

Hur som helst... trycket släppte lite på vägen hem från jobbet då jag gladdes åt att passera zebror, elefanter och kameler vid Cirkus Maximum som är på samma plats som förra året. Ännu bättre kändes det när jag därefter hämtade upp en go och glad liten Filip på föris.

När vi kom hem var han så glad över ett gäng nya bilar han nyligt fått så vi var tvunga att fotografera hans tjusiga parkering av dem på soffan.

Snart är det semester gott folk!