En norrländsk mamma om lilla familjelivet, resor och utflykter, inredning och loppisshopping och annat som gör livet värt att leva.

Lupiner, lupiner, lupiner

Överallt på vår väg ned till släkten i södra Sverige såg vi hav av Lupiner som kantade vägarna. Jag vet inte om det verkligen exploderat och blivit extra mycket av dem i år, eller om jag inte lagt märke till dem tidigare, men vackra är de. De ser liksom så skarpa och exotiska ut bland vårt svenska lite mer rufsiga blombestånd. Inte så konstigt, för de hör ju inte riktigt hemma här.

 

Så här står det bland annat på Wikipedia om Lupinsläktet (citat):

 

"Lupinsläktet (Lupinus) är ett släkte i familjen ärtväxter med cirka 200 arter. De flesta arterna förekommer i Nord- och Sydamerika (med undersläktet Platycarpos), men de finns även vildväxande i Medelhavsområdet (med undersläktet Lupinus)."

 

Om de svenska och de ätbara (!) arterna står det så här:

 

"Flera odlas som dekorativa trädgårdsväxter i Sverige och det finns många hybrider och sorter. De är inte ätliga, med det finns arter som odlas och tröskas för att användas som proteinfoder till husdjur. I Sverige förekommer blomsterlupin och sandlupin förvildade. Doftlupin används i det peruanska köket, t. ex. i ceviche. Även vitlupin används som livsmedel i andra länder."

 

Mamma och jag var himla sugna på att stanna efter motorvägen och plocka en jättebunt, men det hade ju förstås varit olagligt, de är ju så kinkiga med spontana stopp efter motorvägen. Så eftersom vi inte kunnat plocka några på resan så blev jag jätteglad när vi häromdagen åkte till stugan och det visade sig växa massor med Lupiner nära vår lilla båthamn:

 

Ja men visst är de fina, speciellt då det blir stora mängder av dem. Vi har lite här på gården som jag kan njuta av :-)
Verkar som ni hade en trevlig tripp söderut, nu är det väl inte länge kvar tills ni reser ännu längre bort ? :-P

Kram Louise