I kursen Grafisk kommunikation C med årskurs 3 på Medieprogrammet har jag nu startat en uppgift där de ska skapa stora, minst 120 x 120 cm, väggcollage med kitsch som tema.

Både collage och kitsch får mig verkligen att gå igång. Collagetekniken blir så levande och strukturskön i jämförelse med alla datorproducerade bilder, och kitschens uttryck är så livsbejakande och oinskränkt. Gör, gör mera, gör för mycket ungefär. Inget "less is more" här inte.


Collagetekniken uppstod under första världskriget under 1910-talet, och introducerades inom konstformen Dadaismen. Berlin var centralpunkten för de konstnärer som utvecklade det dadaistiska uttrycket.

Dadaismen syftade till att göra antikonst, ful konst. Människan var inte värd bättre eftersom mänskligheten var skuld till all den död och förstörelse som första världskrigets mera modernt utformade vapen bidrog till.

John Heartfield, Kurt Schwitters, Hanna Höch och Raul Hausmann var kända collagekonstnärer vid denna tidpunkt.


Collage av Hanna Höch "Das Schöne Mädchen"/"Den vackra flickan" från 1920. Kanske bilden symboliserar hela det maskineri som ligger bakom en kvinnas utseende?


Kitsch är en helt annan femma. Där är det yta som gäller, och ursprungligen finns knappast någon samhällskritisk idé. För vad finns det för samhällskritiskt i trädgårdstomtar av plast och Las Vegas?

Det finns dock ett samband mellan kitschen och 1800-talets romantiska ideal, och den torgkonst som massproducerades och fortfarande produceras. En konst som är tillgänglig för den "vanliga" människan att ta hem och hänga upp på väggen eller ställa på en byrå.

Med Postmodernismen på slutet av 70-talet kom förtjusningen för det smaklösa som bidrog till att kitschen fick plats på de fina gallerierna.
 
Här handlar det om att upphöja det smaklösa i våran vardag till något statusfyllt och värdefullt. Och det ligger väl något i det, varför skulle inte vår vardag vara värdefull? Det är ju den vi lever i mesta delen av tiden!

Jeff Koons har gjort det på ett svulstigt sätt i blanka material och i form av bland annat jättestora ballongfigurer eller pornografiska scener med sin dåvarande fru Cicciolina. Pierre et Gilles skapar porträtt i väldigt sockrad form i fotografiska bilder. Gärna i ikoniserande form, med religiösa eller kulturellt präglade innehåll och gärna med homoerotiska teman.

 
Pierre et Gilles "Madonna and child" där madonnan, som gestaltas av franska skådespelerskan Hafsia Herzi i en klänning av Christian Lacroix, reser sig ur en hög av något som ser ut som rester från en massa bilkrascher.


Mina elever i förra årets åk 3 gjorde också en collageuppgift. De fick göra ett collageporträtt av någon av medielärarna men de eleverna jobbade inte med kitschen som tema.
Jag har försökt fotografera porträtten men det gick si så där, så jag lägger bara ut tre av dem. Ber om ursäkt för att jag inte anger vem som gjort collagen men jag har inte i huvudet just nu vem som gjorde vilket.

Skitsnygga blev de jättestora porträtten som ni ser här nedan! Det ska bli spännande se resultatet i vårens uppgift med kombinationen collageteknik/kitsch: