Så blev det då helg efter första jobbarveckan. Pelle jobbar hela helgen och jag impulspackade efter jobbet igår fredag och for till stugan tillsammans med Filip. Kanske Pelle dyker upp framåt kvällen.

Vi skaffade ju stugan för bara ett år sedan så det är först i sommar jag riktigt känner att det är som att komma hem när man kommer till stugan. Det är så skönt att bara lämna staden och allt och åka till stugan och tända en eld och en massa ljus. Det är så mycket luftigare och mindre trångt på stugan än där vi bor på Haga. Lyckliga oss kan jag tänka ibland, inte är det alla som har råd med både centrumboende, stor bil, utlandssemestrar och stuga. Skulle man bli långvarigt sjukskriven är det ju bara säga good bye till kanske tre fjärdedelar av grejerna.

Här kommer lite bilder på fredagskvällens solnedgång och lördagsmorgonens märkliga spindelnäteffekt.

Du vänliga människa som följt min blogg en längre tid får väl skumma förbi dessa första bilder för jag vet inte hur många gånger jag fotat och lagt ut bilder på den vackra horisonten här vid stugan!


Fredag kväll vid åttatiden: Himlen ser ut som en sån där religiös affisch, det är bara bibeltexten som saknas.



Det är så fint när de sista solstrålarna från den nedgående solen träffar av öarna.


Lite stenplock- och kastning innan sänggående.


Lördag morgon vid sextiden: Ett lustigt fenomen inträffar vissa mornar här på stugan som förmodligen har att göra med kombinationen solstrålar och daggdroppar; man ser nämligen vartenda spindelnät som finns i blåbärs- och lingonriset. Väldigt märklig och vacker effekt!


Den här bilden föreställer samma vy som bilden ovan men jag tog den många timmar senare för att visa hur det vanligtvis ser ut i riset.


Närbild på den märkliga spindelnäteffekten.