"Självporträtt med Pistol"
De här bilderna tog jag på Moderna Museet förra veckan. Längst längst bort, i slutet av en korridor i en av salarna skymtade jag en kvinna med en klar blick och pistol i hand. Som en magnet drogs man dit.
Jag tycker för övrigt att verket fungerar bra som kommentar och fortsättning på mitt förra inlägg.
Idag ska jag faktiskt själv köpa en pistol om jag kommer över en.
Det är ju personalfest med Bond-tema ikväll :)
Hilma af Klint på Moderna Museet
Efter Liljevalchs och glaset vin i Kungsträdgården var planen att gå till Moderna Museet och se den pågående och omtalade utställningen med Hilma af Klint bland annat. Jag hade lite tappat motivationen pga den massivt innehållsrika vårsalongen som visades på Liljevalchs, så det var lite så där med lite mindre motiverade steg jag gick mot Moderna för att se nån (som det i det läget kändes) tråkig gammal modernist ställa ut.
Men oj så fel jag hade - alltså wow vilken utställning! Och det tog aldrig slut! Rum efter rum var fyllda med den ena målningen finare än den andra. Med en konstnär som vad jag kan komma ihåg aldrig hört talas om och aldrig sett nåt utav tidigare, så det var som att öppna en skattkista!
Innan vi går över till bilderna från utställningen tänkte jag berätta lite bakgrundshistoria omkring Hilma af Klint.
He djär alltså bara å stjita i å läsa haina textn' om du int ids*
(*Översättning från dåligt pitemål: "Det är alltså bara att skita i att läsa den här texten om du inte orkar") ;)
Moderna Museet visar fram till den 26:e maj 2013 den största uställningen någonsin av Hilma af Klint
(f. 1862 d. 1944) som var en svensk konstnär som i början av sin karriär målade föreställande noggranna detaljrika målningar av växter och blommors struktur och anatomi, till att så småningom år 1906 övergå till abstrakt måleri. Mycket av det växtlika fanns kvar i hennes abstrakta målningar men då i mer stiliserad form blandat med andliga och astronomiska symboler.
(f. 1862 d. 1944) som var en svensk konstnär som i början av sin karriär målade föreställande noggranna detaljrika målningar av växter och blommors struktur och anatomi, till att så småningom år 1906 övergå till abstrakt måleri. Mycket av det växtlika fanns kvar i hennes abstrakta målningar men då i mer stiliserad form blandat med andliga och astronomiska symboler.
Hon hade nämligen som många samtida modernister och abstrakta konstnärer ett intresse för andliga strömningar så som spiritismen, teosofin och senare antroposofin. För vid den tidpunkt hon var verksam uppkom nya uppfinningar som radiovågor och röntgenstrålar och plötsligt verkade det fullt rimligt att man skulle kunna ha verkliga andliga kontakter i form av t.ex. seanser.
Hon var så tidigt ute med det abstrakta måleriet att det nu pågår en debatt inom konstvärlden om att hon till och med kan ha varit först, alltså före alla de manliga samtida konstnärerna som ansetts som de som skapade det abstrakta måleriet. Det är kända konstnärsnamn som Wassily Kandinsky, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj som nu måste maka på sig och kanske ge ganska stor plats åt en kvinnlig konstnär vilket både är omvälvande och på sina håll provocerande.
Hennes färger är också annorlunda, hon använde pasteller och blandade in bildelement som inte var lika vanligt i de manliga modernisternas målningar. Detta gör också att hon är svår att sättas in en mall, en specifik genre, och det bidrar också till debatten. Kanske man måste omvärdera, omdefiniera det av män formulerade betydelsen av begreppet "abstrakt konst".
Hilmas abstrakta verk ställdes aldrig ut under hennes levnadstid, enbart hennes tidigare föreställande verk visades i utställningssammanhang. Hon testamenterade hela sin konstproduktion på över 1000 verk till sin brorson och i testamentet stod att de abstrakta verken inte fick ställas ut förrens 20 år efter hennes död eftersom hon trodde att världen först då skulle vara redo för dem.
Se den här korta men fina filmen om Hilma af Klint av Moderna Museet och hjälp till att uppdatera konsthistorien!
Jag tror det snart kommer en film om Hilma af Klint, det är ju som en saga.
Dessa 16 målningar i blå, gröna och gula toner möter en när man kommer in i utställningshallen.
Sen ser man raden av de nästan fyra meter höga pastellfärgade målningarna med böljande växtlika och astronomiska former.
Jättestor!
En detalj ur en av de största målningarna. Hon blandade emellanåt in typografi. Och kanelbullar???
En lite mindre målning i blått.
En hel del av hennes målningar innehåller även mänskliga gestalter. Här i en med religiöst präglat innehåll om jag inte minns fel.
Eva Lena kände igen tarotliknande symboler i flera målningar, bland annat dessa i svart och rosa. Hilma deltog också gärna i seanser vilket var i ropet för tiden.
Många verk var också betydligt mer strama i sin abstraktion, med tyngre färger och större koncentration än de växtlika motiven.
Det är lite kul fotografera konsttittare också. Speciellt snyggt klädda sådana :)
Det var det. Missa inte utställningen om ni befinner er i Stockholm!
Ung Vårsalong 2013
Här är några glimtar från Ung Vårsalong 2013. På Liljevalchs hade man alltså låtit unga i Stockholms län skicka in sina verk för att tävla om plats på just den unga vårsalongen som visades i museets källarplan.
Adam Zatara 10 år gammal bidrog med charmiga verket "Min tjej".
"Fusk i religion" av Beatrice Claeson fick hederspris.
Närbild på fusklappen från verket i bilden ovanför.
Nervig blyertsteckning av Karin Kirchmeier fick också hederspris.
Åsså en lite större version av den bilden.
Liljevalchs Vårsalong 2013
Nu har jag tittat igenom och gallrat bland bilderna från besöket på Liljevalchs Vårsalong i Stockholm i söndags (3/3) och nu måste jag ta tjuren vid hornen och få bildena utlagda. Det blir lätt lite för ambitiöst eftersom jag vill länka och kanske förklara vissa verk lite så det tar ju sån tid att bli klar.
Om ni vill få en snabb översikt över alla verken på utställningen kan ni klicka här: Liljevalchs Vårsalong 2013.
Jag funderade som tusan på var jag sett det cirkulära mönstret som Liljevalchs valt att dekorera olika grafiska delar på museet, men tillslut fick jag svaret på Liljevalchs hemsida - mönstret kommer från såna vanliga godispåsar. Man menar med det att vårsalongen är som en påse med gott och blandat.
Jag besökte utställningen med vännen Eva Lena och hennes Tomas. Väldigt roligt att ha så trevligt sällskap! Här funderar vi över verket Var sitter själen av Malin Blom. En björn täckt av dekorband med sin päls upphängd på en galge bredvid.
Livsnjuterskan av Moa Anderson ifrågasätter normerna för (kvinnligt) åldrande.
Mycket tilltalande för ögat var denna jättemålning, Efter middagen av Anders Sköld. Motivet föreställer en bortstädad fiskmarknad i Venedig som konstnären hamnade i på en promenad.
En annan målning som tilltalade mig rent estetiskt, Caproni 2 av Stefan Johansson som målat i en anda av action painting. Caproni är en flygplansmodell som var kamouflagefärgad, lite som målningen alltså.
En närbild av samma målning som ovan.
Här syns en del av verket Arkipelag 2 av Karl Magnus Petersson som egentligen inte är konstnär utan modellbyggare. Han hade skapat ett helt litet miniatyrsamhälle föreställande svensk skärgårdsmiljö med dramatisk musiksättning till vilket gav en oroväckande och filmisk känsla.
-------
Här skulle egentligen ligga en bild frånett videoverk, ”Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu”, men nån äcklig karl har kommenterat det så jag blev tvungen censurera. Verket är i två delar skapat av konstnärskollektivet Max Görans. I den här delen av videoverket sitter ett gäng tjejer och sätter fast trådar till sina blygdläppar eftersom blygdläpparna sen uppträder i andra delen av videoverket. I videon resonerar de om deras upplevelser kring detta i en dokumentär anda.6
Lite drygt halvvägs genom utställningen var det dags ta fikapaus. Jag och Eva Lena lutar oss så att vi ska rymmas i bilden, och det gick ju oväntat bra (jag ironiserar såklart, det blev ju gott om luft i bilden :) ).
Detta verk med titeln Varje grop en grav av Kent Fernström har konstnären byggt upp en miniatyr av hans barndoms område Gamla Hagalund som rivits till förmån för uppbyggandet av Blåkulla.
Närbild från verket ovan; tanter stretar med matkassar i nävarna efter de snöspåriga gatorna.
En närbild till.
Näsa för konst av Laggar Jan Tigerstrand är i det närmaste ett självporträtt av konstnären...
...men med humoristisk vinkling.
Sen lämnade vi Liljevalchs och gick vidare mot det där glaset vin/öl i Kungsträdgården och ett besök på Moderna Museet. Fast innan vi lämnade Liljevalchs tittade vi på Ung Vårsalong 2013.
Papperskonst - Den skulpturala boken
I Folkets hus i torsdags, i samband med medietreornas informationskampanjredovisning, så råkade jag passera Tonsalen där en jättefin utställning med papperskonst pågick.
Ni som följer min blogg vet att jag är fascinerad av vad man kan göra med papper och även haft pappersuppgifter med mina elever (se inläggen Formgivning i papper och inlägget med mina elevers arbete i Pappersdesign - work in progress), och nu fick jag plötsligt chansen att se fina grejer IRL så att säga.
Marianne Laimer heter konstnären som stod bakom utställningen som tyvärr är slut nu. Marianne jobbar med något hon kallar Artist's books, en konstnärlig metod som handlar om att skapa böcker som i sig själva blir ett konstverk. En utförlig beskrivning av Konst i bokform hittar man på Wikipedia, och en bildgoogling av begreppet Artist's books visar att det är ett etablerat begrepp.
Vill ni veta mer kan ni besöka Marianne Laimers blogg eller följa denna länk för att se fler bilder från utställningen.
Här nedan är några bilder som jag hann ta i all hast under mitt besök:
På Bildmuseet
Igår var jag till Bildmuseet med mina elever i åk 2 som går den grafiska profilen. I kursen Grafisk kommunikation 1 ska de nämligen jobba med en skissuppgift och kreativitetsövning. Det var ett tag sedan jag körde en sådan uppgift så vi får väl se om jag måste putsa på den till nästa år.
Kanske är uppgiften lite väl flummig eftersom den inte har något tydligare mål annat än att visa på en utvecklad skissprocess med riktning mot grafisk form. Samtidigt är det ju bra att träna sig att bara skissa och spåna kring det man ser utan något bestämt mål, för att träna upp tanken, kreativiteten, ögat och handen utan att behöva tänka på att färdigställa på datorn tänker jag. Alla andra uppgifter vi gör är ju ganska låsta och tydligt inramade.
Som utgångspunkt till skissuppgiften for vi i alla fall till Bildmuseet för att hitta inspiration. Och Åh! vad de har mycket att visa nu! Det är bland annat fotografier på två våningar av indiska Dayanita Singh, alternativa (umeå-)stadslösningar i projektet Communitas och rörliga bilder på Bildmuseetbesökare av italienske Francesco Jodice. Sen höll några bildlärarstuderanden på med ett intressant porträttprojekt som vi tyvärr inte han delta i.
Man får tyvärr inte fotografera utställningarna så jag tog bara några bilder i trapphuset som jag också publicerat på Instagram. Kanske inte så roligt att se igen om du följer mig på Instagram, men man får i alla fall se bilderna större :)
Tillslut kunde jag faktiskt inte hålla mig: När jag kom till utställningen Communitas och jag såg den stora kartan över Umeå där man själv kunde pricka in snygga nålar för sina favoritområden så drog jag fram mobilen och tog ett par bilder. Förlåt!
Umeå Höstljus 2012
Man hinner inte ens blogga om den så är den över, så kort har ljusfestivalen i Umeå blivit. "Umeå Höstljus" har i år pågått mellan 16-18 november och invigdes på fredagen tillsammans med Umeå Central, bland annat med hjälp av en mängd Midgårdselever som gjorde ett uppträdande. Jag var inte där men ni kan läsa mer om invigningen av Höstljus och Umeå Central på MammaMedias blogg.
På Umeå Höstljus hemsida skriver man att anledningen till att ljusfesten blivit så kort är för att man vill skapa mer av en festivalstämning, samt att det är lättare att få tag på och låna känslig ljusutrustning när det gäller så kort tid.
Anledningarna låter ju rimliga tycker jag, även om det känns synd att man inte har så många chanser att uppleva den och dessutom upplever jag att det är svårt (läs; omöjligt) att hinna uppleva allt på en kväll. Programmet för Höstljus är också lite otydligt, jag hittar dåligt vad flera av de olika installationerna heter.
Jag och lilla familjen fick i alla fall se delar av ljusfestivalen när vi gick ner på stan lördag kväll efter en minst sagt väldigt intensiv dag; vi hade nämligen haft barnkalas med nio småungar och lika många föräldrar eftersom Filip fyllt år. Det var otroligt skönt att få komma ut i luften och en härlig upplevelse att se på alla ljusinstallationer.
Här är en hel del bilder från Umeå Höstljus:
Utropet "Lev!" av Sara Lidman som är en del av Höstljus som kommer att få stå kvar efter ljusfestivalen finns skrivet på väggen vid en nedfart till den nya tunneln.
Så blank och fin att man kan spegla sig.
Tunneln är bred och ljus, och det var imponerande många ute för att se på allt det nya.
Tjusig uppgång till själva järnvägsstationen.
En lysande plastvägg med suddiga björkar och citat från Sara Lidmans böcker följer en hela vägen genom tunneln. Ger jättefint ljus åt det hela.
Här måste jag vara lite kritisk dock; björktrycket på plasten såg redan bleknad och sliten ut, väggarna var skeva och verkade skrangliga och typograferingen var illa utförd och i dåligt tryck. Det känns inte som att det här kommer att hålla och se bra ut särskilt länge.
Däremot var typografin satt i stenväggarna och markbetongen jättefin. Gjort av material som tål slitage. Citatet "Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det" hade censurerats av en lokal politiker inför invigningen, men nu syntes inga spår av den fadäsen.
Vi gick utefter Rådhusesplanaden och såg husfasaderna skifta färg från blått...
...till lila och sen rött och grönt.
På håll siktade jag ett hoppande spöke i ett fönster på Rådhuset så vi var tvungna att gå fram och kika.
Den hoppande spökflickan var vädligt fint utfört och det var också något som fascinerade Filip väldigt mycket tillsammans med...
...de spökiga fotavtrycken som framträdde här och där på kullerstenarna precis bredvid flickan.
Det passade verkligen bra att ha de två spökiga teman just vid det dramatiska Rådhuset.
Rakt framför Rådhuset, utefter Rådhusesplanade, var lyftkranarna ljussatta och ett ljusspel lyste rakt upp på himlen.
Sen gick vi vidare under gågatans lysande julpynt i form av gigantiska ljus-snöbollar mot...
...Vänortsparken där 1000-tals lyktor gjorda av barn lyste vackert och rart i den bäcksvarta parken.
Jag bloggade om denna spiral även förra året i två olika inlägg; "Umeå Höstljus" och "Rörelseoskärpa".
Efter vänortsparken gick vi genom allt folkttommare gator mot...
...Operaplan där en gubbe stack upp sitt huvud ur gatan. Wow! tyckte hela familjen.
Trött blev gubben en stund.
Och röd och arg.
Sen var det dags att gå hem och somna i soffan framför en lagom dålig film.
Brandlarm på Bildmuseet
Hela lilla familjen var på Bildmuseet igår, och plötsligt när vi satt i Bildmuseets restaurang gick brandlarmet! Restaurangen var smockfull och alla fick gå ut, och efter en liten stund kom en brandbil.
Brandmännen hittade som tur var ingen eld, så ingen skada skedd, men lite dramatiskt kändes det att tänka sig att detta sprillans nya tjusiga bygge skulle bli brandskadat.
Jahapp, så då var det dags att gå in och äta upp vår kvarlämnade mat och titta på utställningarna.
Yayoi Kusama
I bloggen I huvudet på Ruth, som drivs av en reklambyrå med namnet Ruth, såg jag ett länktips till konstnären Yayoi Kusama som har ett visuellt utryckssätt som kickade lite liv i min trötta (se föregående inlägg) hjärna.
På Wikipedia kan man läsa att Yayoi Kusama är en japansk konstnär född 1929 som har jobbat med en mängd olika medier under sin karriär. Det kännetecknande för hennes uttryckssätt är att hon jobbar med psykedeliska färger, upprepning och mönster. Och att hennes favoritmönster är prickar och fallosar. Låter lovande va?!
När en konstnär jobbar tematiskt och upprepat med något speciellt uttryck i sin konst så kallas det att de jobbar konceptuellt, och från hennes konst kan man dra paralleller till feminism, minimalism, surrealism, särlingskonst, popkonst och abstrakt expressionism.
Om du vill fördjupa dig i vad de olika begreppen står för kan du ju läsa mer på Wikipedia om Yayoi Kusama. Eller så kan du nöja dig med att bara titta på ett bildspektra av Kusamas verk på google. Också går det ju att besöka Yayoi Kusamas hemsida,
Det har även skett ett designsamarbete med Kusama och Louis Vuitton, fast det blev lite tråkigt i mitt tycke. Se bilder på samarbetet Vuitton/Kusama här.
Här har jag lånat några bilder. Hittade inte så många fallosar men desto fler prickar:
Kusama på Tate Modern, 2012.
The Obliteration room, 2011.
Fireflies on the water, 2002.
Mirror Room (Pumpkin), 1991
Narcissus Garden, 1966. Målning.
Och här är en liten film, där hon berättar och visar bilder från sitt liv och sin konst:
Beckmans slututställning 2012
Jag fortsätter visa bilder från min dokumentation av slututställningarna som jag och några från arbetslaget besökte i Stockholm för en dryg veckan sen.
Nu har jag kommit fram till Beckmans designhögskola. Det är en privat skola som erbjuder tre långa utbildningar inom Form, Mode eller Visuell kommunikation, ettåriga kvällskurser med samma teman samt även en akademidel där de erbjuder föreläsningar, korta kurser och skräddarsydda lösningar för t.ex. redan yrkesverksamma som vill uppdatera sig.
På Beckmans hemsida kan man se Beckmans studentportfolios.
Cap&Design har också besökt utställningen och skriver om det i artikeln Gott och blandat på Beckmans om du vill läsa mer.
Här är några av mina bilder:
Sara Carlebergs har satt bilder till hennes blinda pappas ljudinspelningar från hela hennes uppväxt. Det var väldigt vemodigt att se bilderna av de tomma rummen till ljudet av livliga barnskratt och lekar, så lättrörd som jag är klarade jag bara av att sitta en liten stund och lyssna.
Det hade varit vernissagefest kvällen innan, så det var fler blommor än elever på utställningen.
Magdalena Piehls största idol är Radioheads sångare Thom Yorke. Hon ville hitta ett annorlunda sätt att nå fram till honom med en hälsning, och hoppas nu på att få en hälsning tillbaka.
Se hela hennes hälsning i filmen här:
Carl Rapp har lekt med photoshopverktyg omsatta i verkliga objekt. Som här i form av en rödtonad ruta mitt i naturen till exempel.
På övervåningen visades delar av kollektioner från Beckmans modelinje.
Smack my kitsch up
Nu har jag kommit fram till Beckmans designhögskola. Det är en privat skola som erbjuder tre långa utbildningar inom Form, Mode eller Visuell kommunikation, ettåriga kvällskurser med samma teman samt även en akademidel där de erbjuder föreläsningar, korta kurser och skräddarsydda lösningar för t.ex. redan yrkesverksamma som vill uppdatera sig.
På Beckmans hemsida kan man se Beckmans studentportfolios.
Cap&Design har också besökt utställningen och skriver om det i artikeln Gott och blandat på Beckmans om du vill läsa mer.
Här är några av mina bilder:
Sara Carlebergs har satt bilder till hennes blinda pappas ljudinspelningar från hela hennes uppväxt. Det var väldigt vemodigt att se bilderna av de tomma rummen till ljudet av livliga barnskratt och lekar, så lättrörd som jag är klarade jag bara av att sitta en liten stund och lyssna.
Det hade varit vernissagefest kvällen innan, så det var fler blommor än elever på utställningen.
Magdalena Piehls största idol är Radioheads sångare Thom Yorke. Hon ville hitta ett annorlunda sätt att nå fram till honom med en hälsning, och hoppas nu på att få en hälsning tillbaka.
Se hela hennes hälsning i filmen här:
Carl Rapp har lekt med photoshopverktyg omsatta i verkliga objekt. Som här i form av en rödtonad ruta mitt i naturen till exempel.
På övervåningen visades delar av kollektioner från Beckmans modelinje.
Smack my kitsch up
Makode Linde i retrospektiv
Kollegan Cicci har redan hunnit blogga på MammaMedia om Makode Linde och hans retrospektiv på GJK Showroom som är en ny gallerilokal som hör till Galleri Kleerup, så för er som följer båda våras bloggar blir det ju liksom ett lite likt inlägg det här.
I alla fall likt i bildinnehåll, men eftersom Cicci skriver så mycket bättre än vad jag kan om Makode Linde och konstens roll, så tycker jag verkligen ni ska läsa hennes inlägg.
Besök gärna Makode Lindes egen sida:
MakodeLinde.com
Läs gärna Sveriges Radios Kulturnytts rescension av utställningen:
Makode Lindes rasism für alle och här är ett citat ur den recensionen:
"I ett hörn av galleriet står en skurhink, med en mopp lutad mot väggen. Moppen är gjord av mörkbruna dreadlocks, i äkta människohår.
– Folk reagerar väldigt olika på den där, berättar Makode Linde för mig. De flesta tycker den är lustig, men en tjej började gråta för att hon tänkte på sin mamma, som trots högskoleexamen inte kunnat få något annat än städjobb sedan hon kom till Sverige."
Här är mina bilder från utställningen: 
Sen kom ju faktiskt Makode Linde in på utställningen när vi var där, och jag hann fånga denna bild på honom i all hast, men jag fegade på att fråga om jag fick fotografera honom mer ordentligt. Men Cicci tog jättefina bilder på honom.
Konstfacks slututställning 2012
Konstfacks slututställning hade öppet flest dagar av alla, mellan den 16-27 maj. Inte så konstigt att de hade öppet många dagar kanske eftersom de har så otroligt mycket att visa upp.
Det var nog lite tur att det var den slututställningen vi såg först av alla, annars hade vi kanske stupat halvvägs genom den :)
Här nedan syns många med (okommenterade) bilder. Du kan ju alltid räkna hur många gånger medielärare kommit med i bild... Gissa hur många!*:
*13 gånger :)
Det var nog lite tur att det var den slututställningen vi såg först av alla, annars hade vi kanske stupat halvvägs genom den :)
Här nedan syns många med (okommenterade) bilder. Du kan ju alltid räkna hur många gånger medielärare kommit med i bild... Gissa hur många!*:
*13 gånger :)
Invigning av Bildmuseet och punka
Efter att ha varit ledig i fyra relativt händelserika dar utan att blogga något så blir det lite svårt veta vad man ska börja med.
Men jag tänker att jag börjar väl med det mest grandiosa, dvs invigningen av nya Bildmuseet igår den 19 maj, samt den största floppen som skedde samma dag; en irriterande punkteringen som gjorde att jag och Filip missade en god fd arbetskamrats 40-årsfirande som vi laddat så för. Mycket tråkigt. 
Det fantastiskt stiliga nya Bildmuseet! En byggnad med ett innehåll som gör att man tänker att denna stad är för liten för det här fantastiska bygget.
Och inte för att jag vill skryta, men visst är det en fenomenalt bra bild? ...Skämt åsido, fel inställningar på kameran och stress gjorde att vissa bilder blev grymt överexponerade. Så eftersom jag inte hann ta så många bilder och är tvungen att visa dessa dåliga, så kan vi väl låtsas att det är en cool genomtänkt bildeffekt jag använt mig av.
Det här är en del av de andra nya byggnaderna på området. Jag gissar på att ateljéerna ligger här, men jag vet faktiskt inte. 
Museichef Katarina Pierre höll invigningstal. 
Toppbloggerskan och tillika födelsedagsbarnet MammaMedia siktades vid invigningen. Hon fick nog bättre bilder än jag så besök hennes blogg så lär det nog komma upp bilder från invigningen där så småningom. 
Gigantiska fönster precis ovanför älvkanten gav ett överjordiskt vackert ljusflöde i lokalerna. 
Den här unge gentlemannen höll mig som sagt sällskap.
Han blev senare lite högljudd och ivrig när han upplevde installationerna medan de höll invigningstalet för Konsthögskolans avgångsutställning så jag försökte på mest diskreta vis jag kunde lura ut honom ur lokalerna. Så tyvärr blev det inget långt museibesök för oss denna gång. 
Älvspaning I.
Älvspaning II.
När vi sen kom till bilen såg höger bakdäck ut så här. SKIT OCKSÅ. Jag stoppade ett äldre par som passerade förbi på gatan och frågade om det här betydde att jag hade punka (bimbo!). Bara nästan, sa den äldre hjälpsamme herren och rådde mig till att köra till närmsta mack för att pumpa upp. Där tog jag hjälp av en mackpersonal för att få däcket pumpat (bimbo igen!) Det visade sig att jag kört på en nit. Och jag och Filip som skulle på födelsedagsfest och allt. 
All dressed up and nowhere to go. Var ju tvungen att fota finklänningen jag tagit på mig dagen till ära.
Göteborg: Göteborgs konsthall
På Göteborgs konsthall har man förvandlat tre av museets rum till en plats för kollektivt skapande med titeln Konst + Aktivism - Get artivated.
Där fick vi se små och stora riva och slita i tejp och snören och rita med tusch och kritor på väggar och golv.
Göteborgs konsthall
I det första och största rummet var tejp och tusch dominerande och lamporna lyste gula. Det är alltså inte fel på vitbalanseringen på min kamera som man skulle kunna tro.
I nästa rum användes mest snören och garn.
Mediekollegan Sussi från Gävle, också min kandidat för nåra år sen, försöker hitta fokus.
Även Cicci (Mammamedia) jobbar för att få en bra bild.
I tredje rummet använde man tusch, kritor och post-itlappar så kreativt man kunde. Även i fejkade toalettbås.
"Umeå waz here!" - några andra än vi hade hunnit före oss att skriva detta.
Där fick vi se små och stora riva och slita i tejp och snören och rita med tusch och kritor på väggar och golv.
Göteborgs konsthall
I det första och största rummet var tejp och tusch dominerande och lamporna lyste gula. Det är alltså inte fel på vitbalanseringen på min kamera som man skulle kunna tro.
I nästa rum användes mest snören och garn.
Mediekollegan Sussi från Gävle, också min kandidat för nåra år sen, försöker hitta fokus.
Även Cicci (Mammamedia) jobbar för att få en bra bild.
I tredje rummet använde man tusch, kritor och post-itlappar så kreativt man kunde. Även i fejkade toalettbås.
"Umeå waz here!" - några andra än vi hade hunnit före oss att skriva detta.
Göteborg: Göteborgs konstmuseum
Jag fortsätter blogginläggen om museibesöken jag gjorde, så här kommer en massa bilder från visningen på Göteborgs konstmuseum. Där blev jag helt överväldigad av alla berömdheter som hängde på väggarna, det tog liksom aldrig slut, och känslan var nästan som att träffa alla sina idoler samtidigt:
Göteborgs konstmuseum
Göteborgs konstmuseum och Göteborgs konsthall ligger rakt bakom Poseidonskulpturen på Götaplatsen som toppar Avenyn.
"Seconds in Ecstasy" av Cajsa von Zeipel var en fascinerande skulptur i långsam rörelse som låg på gränsen till det kitschigt ytliga. Samma konstnär har också gjort en dekoration till en nybyggd galleria i Stockholm vilket inte känns helt ologiskt. Se mer på Cajsa von Zeipels hemsida.
"Oracle" av Jone Kvie, som även har ett konstverk vid namn "The Umeå Nebula" placerat på Designhögskolan i Umeå.
Jag i "Oracle".
En målning på ett okänt franskt aristokratiskt par av Alexander Roslin. Målningen kom på avvägar under franska revolutionen och har skapat en hel del funderingar kring paret i bilden.
I det vackra Fürstenbergska galleriet kan man se nordisk konst från decennierna kring sekelskiftet. Allt, även inredningen, är skänkt av paret Fürstenberg 1902.
I ovan nämnda galleri finns denna tavla av Hugo Birger; "Skandinaviska konstnärers frukost på Café Ledoyen i Paris Vernissagedagen" från 1886 som visar flera av tidens aktuella konstnärer, bland annat Carl Larsson.
Jag längtade efter Filip så det blev en del närbilder på Carl Larssons barnmålningar.
På museet pågår också tillfälliga utställningen Surrounding Bacon & Warhol fram till 12 augusti 2012. Utställningen visar upp verk av Andy Warhol och Francis Bacon men också konstnärer som ligger mellan de båda konstnärernas uttryckssätt. Jag orkar inte skriva alla titlar under bilderna.
Målningar av Andy Warhol.
Av Andy Warhol.
Målning av Ola Billgren.
Längst ned i museets källarvåning visades en ganska stor utställning av Laurie Simmons som jobbar med färgfotografi som ligger nära filmens och reklamens värld som man beskriver det på museets hemsida.
Av Laurie Simmons och med Meryl Streep (faktiskt).
Laurie Simmons visade också upp stora fotografier med lite lätt störande innehåll med japanska sexdockor satta i olika miljöer.
Göteborgs konstmuseum
Göteborgs konstmuseum och Göteborgs konsthall ligger rakt bakom Poseidonskulpturen på Götaplatsen som toppar Avenyn.
"Seconds in Ecstasy" av Cajsa von Zeipel var en fascinerande skulptur i långsam rörelse som låg på gränsen till det kitschigt ytliga. Samma konstnär har också gjort en dekoration till en nybyggd galleria i Stockholm vilket inte känns helt ologiskt. Se mer på Cajsa von Zeipels hemsida.
"Oracle" av Jone Kvie, som även har ett konstverk vid namn "The Umeå Nebula" placerat på Designhögskolan i Umeå.
Jag i "Oracle".
En målning på ett okänt franskt aristokratiskt par av Alexander Roslin. Målningen kom på avvägar under franska revolutionen och har skapat en hel del funderingar kring paret i bilden.
I det vackra Fürstenbergska galleriet kan man se nordisk konst från decennierna kring sekelskiftet. Allt, även inredningen, är skänkt av paret Fürstenberg 1902.
I ovan nämnda galleri finns denna tavla av Hugo Birger; "Skandinaviska konstnärers frukost på Café Ledoyen i Paris Vernissagedagen" från 1886 som visar flera av tidens aktuella konstnärer, bland annat Carl Larsson.
Jag längtade efter Filip så det blev en del närbilder på Carl Larssons barnmålningar.
På museet pågår också tillfälliga utställningen Surrounding Bacon & Warhol fram till 12 augusti 2012. Utställningen visar upp verk av Andy Warhol och Francis Bacon men också konstnärer som ligger mellan de båda konstnärernas uttryckssätt. Jag orkar inte skriva alla titlar under bilderna.
Målningar av Andy Warhol.
Av Andy Warhol.
Målning av Ola Billgren.
Längst ned i museets källarvåning visades en ganska stor utställning av Laurie Simmons som jobbar med färgfotografi som ligger nära filmens och reklamens värld som man beskriver det på museets hemsida.
Av Laurie Simmons och med Meryl Streep (faktiskt).
Laurie Simmons visade också upp stora fotografier med lite lätt störande innehåll med japanska sexdockor satta i olika miljöer.
Göteborg: Röhsska museet
Lyxigt nog fick vi tillfälle att besöka flera museer i Göteborg. Förmiddagen samma dag som kongressen började hann vi gå på Röhsska museet som är Göteborgs designmuseum. Senare fick jag/vi tillfälle att besöka både Göteborgs konstmuseum och Göteborgs konsthall.
För att inte inlägget ska bli 7 mil långt så har jag delat upp museibesöken i olika inlägg.
Röhsska museet
Brudklänning av Vivienne Westwood.
Kollektionen "The Black Whole" av Helena Hörstedt, en designer med rötter i Umeå.
Detalj från kollektionen "The Black Whole".
Inredning som ingår i Röhsska museets utställning med formhistoria från 1851 till idag.
För att inte inlägget ska bli 7 mil långt så har jag delat upp museibesöken i olika inlägg.
Röhsska museet
Brudklänning av Vivienne Westwood.
Kollektionen "The Black Whole" av Helena Hörstedt, en designer med rötter i Umeå.
Detalj från kollektionen "The Black Whole".
Inredning som ingår i Röhsska museets utställning med formhistoria från 1851 till idag.
Glasefterlysning!
Hjälp mig! Vet någon var man kan köpa såna här glas?:
De är tunga och kristalliknande, och jag tror att det måste vara världens snyggaste budgetglas. Jag gissar i alla fall att de inte är så dyra eftersom vi blev serverade vatten i sådana på hotellet i Göteborg.
De är tunga och kristalliknande, och jag tror att det måste vara världens snyggaste budgetglas. Jag gissar i alla fall att de inte är så dyra eftersom vi blev serverade vatten i sådana på hotellet i Göteborg.
Hotel Chelsea
Bildkälla: Flickr/Flippage
Såg ni dokumentären om Hotel Chelsea från 2001 som visades på tv för några kvällar sedan? Synd för den som missat den, för den var fantastiskt bra. Dokumentären finns inte på SVT Play men jag har hittat några minuter av den på Youtube som kan vara värda att se, jag har klippet inbäddat och länkat längst ned i inlägget.
Hotel Chelsea såldes till en byggpamp 2011 och är nu stängt på obestämd tid. Många är rädd att det ska bli slutet på hotellets bohemiska profil. I Living with legends, Hotel Chelsea blogg skriver man bland annat om detta.
För den som inte känner till hotellet, så är det ett legendariskt hotell som har varit ett slags koncentrat av västvärldens konstnärliga dekadens.
Arthur C. Clarke skrev 2001: A Space Odyssey där, Nancy Spungen, flickvän till Sid Vicious i Sex Pistols hittades knivhuggen till döds där osv. Andra som hållit till där kortare eller längre tider är bland annat Bob Dylan, Janis Joplin, Jimi Hendrix, Patti Smith, Edith Piaf, Andy Warhol, Salvador Dali, Willem de Koonig och många många fler. Många filmer och musikvideos har också filmats där, bland annat Chelsea Girls av Andy Warhol. 
Bildkälla: Flickr/RecoilRick
Bildkälla: Flickr/ElvertBarnes
Det här är mina egna bilder från lobbyn på Hotel Chelsea när jag tittade in där 2005. De höll på att renovera fasaden då så det gick inte att få så bra bilder på exteriören eftersom det var byggställningar i vägen.
Larmdans och annat
Jag hittade en intressant och underhållande konstnär som jag vill tipsa om:
Londonbaserade konstnären och tidigare grafiska designern Daniel Eatock jobbar konceptuellt med bilder som kan verka enkla men de är på ett humoristiskt och ofta ironiskt sätt en lek med former och våra föreställningar. Som han själv skriver på sin hemsida danieleatock.com så söker han likheter, paradoxer, tillfälligheter, upprepningar, omöjligheter och humor som man kan finna i det vardagliga livet.
Han skriver att han har en rationell, logisk och pragmatisk inställning till sitt arbete; hans intresse är att väcka idéer och ge förslag på lösningar på problem som kanske inte ens existerar. Processen och inte målet är intressant.
Här är några exempel från hans hemsida, där många bidrag kommer från andra personer än konstnären:
Jag har gjort om hans filmfil till en kort ljudlös gif, men ni hittar originalet här med ljud, så slå på högtalarna!
Alarm Dance-temat är en hyllning till de ravepartyn med sin monotona dansmusik som han deltog på och som hade sin peak på slutet av 80-talet och början av 90-talet. Den som bidragit med denna film skriver att eftersom rave var förbjudet så gjorde polisen räder mot festerna och som protest och i ren trots brukade de riktiga hardcore ravedansarna ställa sig och dansa till de monotont ljudande polissirenerna.
Chameleon (Kameleont)
Bilden här ovan ingår i en lång serie bilder kallad "Picture of the week" där han fotograferat och samlat bilder på fenomen och händelser i vardagen där lustiga tillfälligheter och/eller likheter varit den röda tråden. Se massor med exempel här.
Här har han intresserat sig för tomma dricksglas i projektet Empty drinkingglasses.
Här finns några fler exempel på konstnärliga installationer och föremål som han gjort.
Glasen är ju iscensatta av konstären, men att fotografera fenomen och samla bilder på motiv som upprepar sig utan hans eller någon annans påverkan har han också flera exempel på, t.ex. dessa Car batteries och dessa anslag om No photo.
Londonbaserade konstnären och tidigare grafiska designern Daniel Eatock jobbar konceptuellt med bilder som kan verka enkla men de är på ett humoristiskt och ofta ironiskt sätt en lek med former och våra föreställningar. Som han själv skriver på sin hemsida danieleatock.com så söker han likheter, paradoxer, tillfälligheter, upprepningar, omöjligheter och humor som man kan finna i det vardagliga livet.
Han skriver att han har en rationell, logisk och pragmatisk inställning till sitt arbete; hans intresse är att väcka idéer och ge förslag på lösningar på problem som kanske inte ens existerar. Processen och inte målet är intressant.
Här är några exempel från hans hemsida, där många bidrag kommer från andra personer än konstnären:
Jag har gjort om hans filmfil till en kort ljudlös gif, men ni hittar originalet här med ljud, så slå på högtalarna!
Alarm Dance-temat är en hyllning till de ravepartyn med sin monotona dansmusik som han deltog på och som hade sin peak på slutet av 80-talet och början av 90-talet. Den som bidragit med denna film skriver att eftersom rave var förbjudet så gjorde polisen räder mot festerna och som protest och i ren trots brukade de riktiga hardcore ravedansarna ställa sig och dansa till de monotont ljudande polissirenerna.
Chameleon (Kameleont)
Bilden här ovan ingår i en lång serie bilder kallad "Picture of the week" där han fotograferat och samlat bilder på fenomen och händelser i vardagen där lustiga tillfälligheter och/eller likheter varit den röda tråden. Se massor med exempel här.
Här har han intresserat sig för tomma dricksglas i projektet Empty drinkingglasses.
Här finns några fler exempel på konstnärliga installationer och föremål som han gjort.
Glasen är ju iscensatta av konstären, men att fotografera fenomen och samla bilder på motiv som upprepar sig utan hans eller någon annans påverkan har han också flera exempel på, t.ex. dessa Car batteries och dessa anslag om No photo.
Pilligt och pilligt
Jag tyckte det var lite tidskrävande och pilligt att få ihop önskelistan för smycken häromdagen, meeeeeeen då hade jag inte sett det här...:
Det är alltså ett skepp konstruerat av tandpetare av en Scott Weaver. Han har jobbat på det i hela 35 år!
Det är alltså ett skepp konstruerat av tandpetare av en Scott Weaver. Han har jobbat på det i hela 35 år!
