Umeå Höstljus 2012
Man hinner inte ens blogga om den så är den över, så kort har ljusfestivalen i Umeå blivit. "Umeå Höstljus" har i år pågått mellan 16-18 november och invigdes på fredagen tillsammans med Umeå Central, bland annat med hjälp av en mängd Midgårdselever som gjorde ett uppträdande. Jag var inte där men ni kan läsa mer om invigningen av Höstljus och Umeå Central på MammaMedias blogg.
På Umeå Höstljus hemsida skriver man att anledningen till att ljusfesten blivit så kort är för att man vill skapa mer av en festivalstämning, samt att det är lättare att få tag på och låna känslig ljusutrustning när det gäller så kort tid.
Anledningarna låter ju rimliga tycker jag, även om det känns synd att man inte har så många chanser att uppleva den och dessutom upplever jag att det är svårt (läs; omöjligt) att hinna uppleva allt på en kväll. Programmet för Höstljus är också lite otydligt, jag hittar dåligt vad flera av de olika installationerna heter.
Jag och lilla familjen fick i alla fall se delar av ljusfestivalen när vi gick ner på stan lördag kväll efter en minst sagt väldigt intensiv dag; vi hade nämligen haft barnkalas med nio småungar och lika många föräldrar eftersom Filip fyllt år. Det var otroligt skönt att få komma ut i luften och en härlig upplevelse att se på alla ljusinstallationer.
Här är en hel del bilder från Umeå Höstljus:
Utropet "Lev!" av Sara Lidman som är en del av Höstljus som kommer att få stå kvar efter ljusfestivalen finns skrivet på väggen vid en nedfart till den nya tunneln.
Så blank och fin att man kan spegla sig.
Tunneln är bred och ljus, och det var imponerande många ute för att se på allt det nya.
Tjusig uppgång till själva järnvägsstationen.
En lysande plastvägg med suddiga björkar och citat från Sara Lidmans böcker följer en hela vägen genom tunneln. Ger jättefint ljus åt det hela.
Här måste jag vara lite kritisk dock; björktrycket på plasten såg redan bleknad och sliten ut, väggarna var skeva och verkade skrangliga och typograferingen var illa utförd och i dåligt tryck. Det känns inte som att det här kommer att hålla och se bra ut särskilt länge.
Däremot var typografin satt i stenväggarna och markbetongen jättefin. Gjort av material som tål slitage. Citatet "Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det" hade censurerats av en lokal politiker inför invigningen, men nu syntes inga spår av den fadäsen.
Vi gick utefter Rådhusesplanaden och såg husfasaderna skifta färg från blått...
...till lila och sen rött och grönt.
På håll siktade jag ett hoppande spöke i ett fönster på Rådhuset så vi var tvungna att gå fram och kika.
Den hoppande spökflickan var vädligt fint utfört och det var också något som fascinerade Filip väldigt mycket tillsammans med...
...de spökiga fotavtrycken som framträdde här och där på kullerstenarna precis bredvid flickan.
Det passade verkligen bra att ha de två spökiga teman just vid det dramatiska Rådhuset.
Rakt framför Rådhuset, utefter Rådhusesplanade, var lyftkranarna ljussatta och ett ljusspel lyste rakt upp på himlen.
Sen gick vi vidare under gågatans lysande julpynt i form av gigantiska ljus-snöbollar mot...
...Vänortsparken där 1000-tals lyktor gjorda av barn lyste vackert och rart i den bäcksvarta parken.
Jag bloggade om denna spiral även förra året i två olika inlägg; "Umeå Höstljus" och "Rörelseoskärpa".
Efter vänortsparken gick vi genom allt folkttommare gator mot...
...Operaplan där en gubbe stack upp sitt huvud ur gatan. Wow! tyckte hela familjen.
Trött blev gubben en stund.
Och röd och arg.
Sen var det dags att gå hem och somna i soffan framför en lagom dålig film.
Kommentarer
Trackback
