Kattungarna och sakerna
Klart man ska vara i blomkrukorna och dräpa blommorna. Varför är de annars där?
Och vaser, "bla bla bla sköra"..??! Något som står ivägen när vi ska fram säger vi!
Suddig och nyfiken.
Suck. <3
Nisse och Lucia fyller förresten 15 veckor idag!
Tredje advent på Mickelbo Gård
Oj vilken toppenutflykt vi har gjort idag! Det var som läge att hitta på något med Filip och så kom jag plötsligt på att vi ju kunde åka till Mickelbo Gård, en minidjurpar som ligger ca 4 mil från Umeå. Jag har inte varit där förr men tänkt det länge, också såg jag på deras Facebooksida att de verkade ha premiär på en byggnad till där de man kunde besöka smådjur, och även att de skulle ha en del juliga aktiviteter.
Så då tog jag med Filip och en kompis till honom och for dit. Det var ganska kallt idag, kring -15 grader, så det bet en del i kinder och tår efter ett tag. Men att klappa mjuka mular och pälsar hjälpte massor :-) Sen kunde man ju alltid gå in och värma sig i caféet eller hos smådjuren.
Här hittar ni Mickelbo Gårds facebooksida och Mickelbo Gårds hemsida.
Varning för många bilder.
Vi började med att gå in i deras ladugård som var den som var nyöppnad; där fanns mängder av marsvin man fick gosa med, en del belgiska jättekaniner, hängbuksvin (gissar jag på), tamillrar, höns och tuppar med fina lurviga fötter gick och spatserade bredvid kritvita påfåglar, undulater och en massa mer smådjur. Tydligen ska de få dit Tropikhusets djur så småningom, de var ju tvungna lägga ner sin verksamhet för en tid sedan.
Sen gick vi in till den jättefina jultomten som satt i en jättemysig koja och väntade på att barn skulle komma på besök. Han ställde frågor om var barnen kom från och vad de önskade sig och lyssnade noga och skrev upp allt. <3
Bilderna hos tomten blev ju också extra julidylliska om jag själv får säga det! :-D
Sen var det dags för slädtur för pojkarna, och den skulle till kamelerna som skulle få lite godsaker.
Det här är inte kamelerna som ni ser, men jag var ju tvungen fotografera de här sötisarna på vägen.
Kamelerna var väldigt sociala. Fast den här var så stor så jag höll mig en bit ifrån.
Den här var lite mindre skrämmande :-)
...och hade ett fantastiskt leende ;-D
När vi kom tillbaka från kamelerna så dök plötsligt en snögubbe upp.
Sen var det dags för fika. Det var också bra! Söta hembakta saker och lite mer matiga saker (julgröt och skinksmörgåsar) fanns att köpa.
I caféet var det också fint.
När vi kom ut hade det börjat skymma och det var dags för utfodring av djuren. Barnen som ville fick åka på släpet med hö bakom fyrhjulingen. Vi var inte så många kvar på området vid det laget så alla i närheten som ville rymdes.
Gullig. <3
Alpackorna var de blygaste djuren vi var fram till men de blev lite mer framåt när det vankades mat.
De ser ju för roliga ut i sina frisyrer :-)
Mickelbo Gård i bakgrunden.
Vi tog en sista sväng till alla de stora djuren för att säga hejdå. En kamelkalv och Filip blev bundis.
Filip och hans kompis åker på höflaket bakom fyrhjulingen förbi kamelhannarna. Vid Yakarna hade det börjat blir för mörkt för att få till vettiga bilder så här tar inlägget slut.
Jag tror Mickelbo Gård kommer ha öppet helgerna fram till jul och jag kan VERKLIGEN rekommendera ett besök. Så himla bra ställe!
Senaste veckorna
Hej! Det var länge sedan! Livet har varit fullt av jobb och nya familjemedlemmar också har det varit för mörkt för att få till några intressanta bloggbilder. Ni som följer mig på Instagram (@anitabjohansson) har ju hyfsad koll på läget men nu kör vi en uppdatering av läget här i bloggen också.
Först detta:
Filip (och jag) har länge velat ha husdjur. Jag har sagt typ att någon gång ska vi skaffa ett djur, jag lovar. Sen har det växt fram till "När du fyller 10 år är det lagom att skaffa husdjur, så att du är stor nog att hjälpa till" och jag har googlat allt från kaniner, marsvin, undulater, katter (= djur som klarar sig hemma ensamma många timmar i rad). Tillslut har det börjat landa på att katter nog vore det bästa. Och när Filips pappa, som själv haft katt, sa att det väl var bättre skaffa nu när han är liten och tycker det är extra roligt än att vänta, så blev det utslagskommentaren till att ta det här med kattköp skulle göras nu meddetsamma.
I augusti (ungefär) började jag därför alltmer aktivt leta efter kattungar (två skulle vi ha, det rådde Djurskyddet i Umeå oss till, så att de har sällskap av varandra) vilket inte var det lättaste då jag ändå hade lite grundkrav på utseendet och att det inte skulle vara dyra raskatter. Och att det skulle vara två syskon.
TILL SLUT, i oktober när jag började ha ögonen öppna för katter från andra områden än Umeånejden så låg det ute några bilder på ett gäng rufsiga kattungar utanför Härnösand. Två av de svarta i kullen ville jag ha!
Den 8:de oktober for jag och Filip och tittade på de då 7 veckor små kattungarna. I vänster bild syns fina hunden Jeppe och kattungarnas fina men skygga mamma Tussan.
Den 12:e november var det så äntligen dags att hämta hem kattungarna och jag åkte själv och hämtade dem:
Kattungarna, som nu fått namnen Nisse och Lucia av Filip, var FULLSTÄNDIGT skräckslagna i sitt nya hem och låg och tryckte bakom en byrå i min hall i timmar! Usch vad hemsk jag kände mig! De tokjamade sedan gällt hela första natten också, ropade på sin mamma :-(((( Några dagar senare såg det som tur är mer ut som i bilden till höger - betydligt mer kelsugna som tur var.
Bara efter typ 4-5 dagar såg det ut så här när jag låg i soffan och kollade på tv. :-)
Och att få tigga vid matbordet var en del av sakerna som bröt isen rejält ;-)
De är himla svåra att skilja åt, kunde inte göra det de första dagarna om jag inte vände dem upp och ner och kollade könet, fast de var ju så rädda så man ville ju inte härja med dem så mycket. Men så småningom upptäckte jag att Lucia har ett par vita hårstrån i nacken så det är en bra hjälp.
Dammig kattunge <3
Sen en annan grej:
Dygnet den 8-9 november då världen var skakad över att Donald Trump blivit vald till USA:s president var jag mest skakad och upprörd över att...
...sonen gått från sitt nästan ständiga 70-talsfluff...
...till vass tuppkam!
Jag hade varit sen i vändningarna och inte haft tid att klippa honom så Filips pappa hade tagit honom till frisören och då hade Filip valt denna frisyr ur en tidning. Sonen är supernöjd men hans tråkiga mamma hoppas nog på att han snart ska vilja vara långhårig igen :-)
Den 16:de november fyllde Filip 8 år och eftersom han fått två rädda kattungar som födelsedagspresent så hade vi bara ett litet födelsedagsfirande hos mig (men ett större hos pappan). Filips kompis V, som gillar mobiler jättemycket :-) , var den enda som fick komma.
Det var det. Nu lackar det mot jul och jag ska åka och göra ärenden innan jag hämtar Filip hos hans pappa senare i eftermiddag.
