Senaste tidens event - porslinsfynd och kattförlust

Det är mycket att göra på jobbet som lärare vid den här tidpunkten på året så bloggandet har fått ligga vilandes väldigt länge nu. Igår lämnade jag in gymnasietreornas betyg och innan jag tänkte sätta igång med tvåornas och ettornas så tänkte lyxa till det med ett litet inlägg.  
De två största sakerna som hänt är väl att jag gjort ett fint porslinsfynd och en dramatisk, om än tillfällig, kattförlust. 
 
Vi börjar med porslinet:
 
Jag tror det var ganska snart efter jul som en person lagt ut en servis av det här blåvita porslinet i en säljgrupp på Facebook. Jag var med i budgivningen men säljaren var inte nöjd med högsta budet så den gick aldrig iväg till försäljning. Grämde mig lite eftersom jag varit sugen på ett gammalt klassiskt blåvitt porslin ett tag (klart påverkad av Elsa Billgrens inlägg med alla hennes blåvita porslinsfynd. Nu har jag ju inget hus på Gotland men jag kan ju i alla fall ha ett blåvitt porslin).

Hur som helst la säljaren ut porslinet igen flera månader senare men nu till ett fast pris av 300 kr, och jag högg som ren reptil och fick hämta porslinet några dagar senare. The Thames at Pangbourne heter det och är av märket Poutney o Co Ltd. Ca 10 flata tallrikar, 10 djuptallrikar, 4 uppläggningsfat och skålar, 1 såssnipa. Plus assietter av ett annat märke.
 
Det här porslinet från Puntney o Co kommer från ca 1920-talet och är värd en del i England men verkar inte så eftersökt här i Sverige, så det känns lite speciellt och annorlunda att äga ett brittiskt gammalt porslin som är nästan 100 år gammalt! 
 
 
Och så till kattförlusten då: 
 
Förra veckan var ju helt makalöst märklig. Hände "tusen" konstiga sakar som aldrig hänt förut, bland annat detta: 
Söndag morgon: Vaknar med vad jag till 99% säkerhet antar är kristallsjukan, hade en megalitstor karusellyrsel och kunde bara ligga och titta raklång hela söndagen annars fanns risk för rammel och kräk.
 
Söndag eftermiddag sticker sen Lucia och är puts väck när jag stänger altandörren för natten. Nisse var dock kvar hemma. Ingen fara tänkte jag först, nån gång ska väl vara den första hon är borta en natt, men sen kom hon inte hem måndag heller, och inte tisdag, onsdag, torsdag... När jag var mindre snurrig måndag kväll så for jag runt kvarteret och satte upp lappar, polisanmälde, kontaktade djurskyddet. Nån dag senare la jag ut en efterlysning på Facebook, Instagram och gick och knackade dörr. Fick flera tips, bland annat ett tips om en svart katt på Tomtebo och var och kollade den men det var inte Lucia.
Efterlysningsbilden jag delade på Instagram och Facebook.
 
 
Den stora fasan var ju om hon blivit instängd någonstans, och katter klarar sig bara ca 4 dagar innan deras system börjar förtvina, och då är det no way back. 
 
På fredag kväll, fem dagar efter att hon försvunnit och efter flera skvättar gråt under veckan, satt jag med en kompis på altanen och åt middag och drack Prosecco. Då upptäcker jag att Nisse står nos mot nos med en annan svart katt precis bredvid bordet, och jag antar då denna första sekund att det är grannens svarta katt, men plötsligt känner jag igen halsbandet... DET ÄR JU LUCIA!
 
Hon knallar alltså in på vår altan fem dagar senare, som om inget har hänt. Inte ett märke på sin kropp, inte avmagrad om än jättehungrig, knappt smutsig i pälsen. Det här är inte en katt som varit ute fem dygn i rad eller vandrat långt, kan ge mig den att hon varit hemma hos någon jävel om ni ursäktar språket!
 
Bilden till vänster la jag ut cirka en kvart efter att hon kommit hem. Här hade hon inte riktigt landat, verkade aningen förvirrad och distansierad. 
Bilden till höger: en stund senare när hon fattat var hon var och att hon nog saknat mig, fick många långa kramar av henne <3
 
Någon dag senare, trött och gosig. Så fort hon varit ute några minuter så kom hon in högt jamandes tills jag tagit upp och kramat henne, utan att påstå mig vara kattviskare så fick jag känslan av att hennes beteende berodde på att hon hade en längtan i sitt kattbröst efter sin människomamma men eftersom hon är katt kom det ut genom ett starkt jamande som bara kunde fixas med en kram från människomamma. Nu några dagar senare har hon slutat med det. 
 
Och Nisse då, han måste ju ha varit utom sig av oro över hans försvunna syster och kamrat de dagarna hon var borta?... 
 
...Nädå...så här nöjd var han. Han har aldrig tagit så mycket kontakt med mig, kom till och med och la sig bredvid min överkropp (han brukar ligga vid fötterna om nätterna) när jag låg i soffan och såg tv. Nu är stackarn förpassad till andrakatt för det har Lucia bestämt. 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0