När vi hade tillgång till hyrbil så passade vi på att åka till Porto Cristo på Mallorcas östsida för att se Drakgrottorna. Vi kom fel och kom till en annan grotta i samma stad, men hon i biljettkassan försäkrade förstås att deras grotta var bättre för oss, mer barnvänlig än Drakgrottorna eftersom man där skulle tvingas sitta tyst och stilla för att lyssna på klassisk musik i tjugo minuter.

Nu när jag tittar på Drakgrottornas hemsida så tror jag nog att den grottan är större och mer imponerande än den grotta vi besökte, men det var då väldigt vackert ändå där vi var.

Hela visningen började dock lite förvirrande med en film om Jules Verne och sedan ett "tjusigt" bildspel direkt på grottväggen som speglade människans och teknikens utveckling. Vi fattade ingenting! Vi ville och trodde vi skulle få veta nåt om grottans historia och upptäckt, grottfynd och om bergarter, stalagmiter och stalagtiter.

Efter det gick alla ut och vi trodde det var allt men då fortsatte lyckligtvis turen in i den verkligt imponerande delen av grottan med fantasifullt belysta grottkamrar.

Där fick vi veta en aningen mer om grottan av en guide som berättade kortfattad info på tre språk för ungefär 25 utspridda turister.

På slutet väntade dock en aningen pinsam överraskning...


Filip sålde glass till oss medan vi väntade på rundturen i grottan.


På väg ner i grottan.


Här hölls bildspelet och vi trodde turen var över.


När vi kom ut upptäckte vi att de andra gått vidare till en annan ingång till grottan.







Det aningen pinsamma slutet var operamusik som spelades medan en man körde runt två dockor över en pytteliten sjö inne i grottan. Det blev lite fnissigt i publiken.


Filip tyckte däremot att gubbarna och gummorna på väggen var roliga att se och höra på.