Gullungar i roliga klipp
Jag skrattade så tårarna sprutade över denna rara lilla flicka som ska lära sig första position i balett:
Här är ett annat klipp med en bebis som skrattar i chock över mammans nysningar. Så söt!
Här är ett annat klipp med en bebis som skrattar i chock över mammans nysningar. Så söt!
Roligt?
Jag är väldigt noggrann när jag skriver mina PM på uppgifter till elever. Vill gärna att det ska vara tydligt och lite fint och så där. Men ofta har jag lite väl bråttom; jag upptäckte idag ett roligt fel i ett PM jag delat ut till några elever... (Jag ber om ursäkt i förväg för min låga humor, men i mitt arbetslag kan ribban vara väldigt låg emellanåt och det präglar en.) 
Om man läser den meningen lite snabbt så kan man ju kanske uppfatta det som att jag har lite väl stora förväntningar på dem.
Viktigt bloggtips
Adlige mediapersonligheten Calle Schulman, bl.a producent för dokuserien Kungarna av Tylösand och bror till Alex Schulman, har startat en blogg som alstrar pengar till välgörenhet för varje unik besökare bloggen har per dag.
Exakt så här står det att läsa på hans nystartade välgörenhetsblogg:
"För varje unik besökare på bloggen, en specifik dag varje vecka, ger Paf pengar till ett gott ändamål. Tillsammans med er läsare väljer Calle varje månad en mottagare som får de slantar som ni har samlat ihop."
Det låter ju jättebra! Så från och med nu ska jag följa hans blogg, avsett vad jag tycker om honom. Har förresten inte hunnit bilda mig någon speciell åsikt om honom, fast jag var väl inte så imponerad av Kungarna av Tylösand.
Följ honom du med! Här är adressen: http://blog.paf.com/schulmania
Om du vet fler bloggar som på något vis har någon nytta, så tipsa gärna mig.
Exakt så här står det att läsa på hans nystartade välgörenhetsblogg:
"För varje unik besökare på bloggen, en specifik dag varje vecka, ger Paf pengar till ett gott ändamål. Tillsammans med er läsare väljer Calle varje månad en mottagare som får de slantar som ni har samlat ihop."
Det låter ju jättebra! Så från och med nu ska jag följa hans blogg, avsett vad jag tycker om honom. Har förresten inte hunnit bilda mig någon speciell åsikt om honom, fast jag var väl inte så imponerad av Kungarna av Tylösand.
Följ honom du med! Här är adressen: http://blog.paf.com/schulmania
Om du vet fler bloggar som på något vis har någon nytta, så tipsa gärna mig.
Livet på förstasidan är över
Jahapp, så var livet på förstasidan av blogg.se över:
Jag nådde min topp på 475 unika besökare. Helt fantastiskt vad kaffeglass med flamberad banan kan locka!
Idag är jag tillbaka på trygga 5 besökare, tack snälla ni för att ni tittade in!
Jag nådde min topp på 475 unika besökare. Helt fantastiskt vad kaffeglass med flamberad banan kan locka!
Idag är jag tillbaka på trygga 5 besökare, tack snälla ni för att ni tittade in!
Nagellack snart med ny ägare
Det stora besökstillskottet har lett till att mitt gula nagellack har funnit en ny ägare! Heléne i Karlstad ville vara vårigt gul om naglarna. Besök gärna hennes fina blogg: frokenfinemang.blogspot.com
Ohoj!
Loggade in på blogg.se för att kolla statistisken... jag som brukar ligga på ungefär 12 unika besökar per dag, låg nu på nära 250 unika besökare. Sensation!
Jag anade direkt vad som hänt, jag kollade blogg.se:s förstasida:
Jajjamen, där är jag, "Kaffeglass med flamberad banan".
Underbart! En doft av den fina bloggvärlden, med min blogg på en förstasida! Det kommer jag leva på länge.
Ja, jag vet att det är helt random att man hamnar där, men låt mig få njuta av den lilla berömmelsen en smula.
Jag anade direkt vad som hänt, jag kollade blogg.se:s förstasida:
Jajjamen, där är jag, "Kaffeglass med flamberad banan".
Underbart! En doft av den fina bloggvärlden, med min blogg på en förstasida! Det kommer jag leva på länge.
Ja, jag vet att det är helt random att man hamnar där, men låt mig få njuta av den lilla berömmelsen en smula.
En hondjävuls liv och lustar
Min kollega som jag tidigare skrivit om ska till New York. Ja, vad säger man om det? - Jag vill följa med!! Läs här om hur hon kämpar med sina mörka sidor. Icke perfekta vänner är de mest perfekta.
Ser ni något konstigt med denna bild?
Nä, knappast, förutom att bilden är beskuren så att kvinnan saknar huvud så är det ju en bild på en smal kvinna i en vacker klänning. Kanske till och med lite ovanligt smal kvinna.
Ni som är uppmärksamma och såg mitt föregående inlägg om Lars Wallins utställning kanske ser att bilden är förvrängd.
Så här ser egentligen kvinnan ut som bär den vackra klänningen:
"Maaaager" var min kollega Majas reaktion när hon såg bilden.
Själv hade jag inte tänkt en sekund på det. Så därför tänkte jag att jag gör ett inlägg om det. För det är ju hemskt att man/jag tar det som självklart att någon ska vara så onaturligt smal. Man borde ju reagera? De här kropparna syns ju överallt man tittar. Man är ju ett monster som är en storlek 46 +
Bröst
När man själv inte är så bra på att formulera sina tankar i skrift så är det tur att man har en kollega som är väldigt bra på det; läs Mamma Medias inlägg om bland annat mediers påverkan med anledning av en fotoutställning om och med bröst på vår skola. 
Temperaturhöjning
Anita Bing Johansson
Googlade mitt namn, Anita B Johansson, för att se om den här bloggen skulle dyka upp. Det gjorde den, men även någon som heter Anita Bing Johansson. Otroligt komiskt! Vilket namn! Chandler i Vänner heter ju Bing, ni vet han som är gift med Monica. Genom årens gång har man ju många gånger drivit med hans efternamn i serien. Och det finns faktiskt nån som heter så!
Synd bara att jag inte kom på namnet före hon den där Anita Bing Johansson.
För övrigt är jag mest förvånad, för det finns fler Anita B Johanssons än så, t.ex. en förskollärare i Grimsgården, Alvesta.
Synd bara att jag inte kom på namnet före hon den där Anita Bing Johansson.
För övrigt är jag mest förvånad, för det finns fler Anita B Johanssons än så, t.ex. en förskollärare i Grimsgården, Alvesta.
Om bloggar
För ett par veckor sedan var jag bjuden på middag med några vänner. Det blev tal om att jag startat en blogg vilken jag kände mig rätt så entusiastisk över, för det är ju ett enkelt sätt för mig att kunna vara lite kreativ på fritiden nu när jag har en liten mini att ta hand om.
Vi kom inte långt i pratet om bloggar när i princip alla utom jag talade om att de faktiskt inte läser bloggar. Alls. Om de inte oavsiktligt råkade surfa in på någon.
Och saken är ju den att jag själv var måttligt intresserad av bloggar för inte så länge sen. Ofta när man följer någon länk på nätet så druttar man ju förr eller senare ner i någons blogg, och då har jag blivit lite irriterad över att det mest bara varit snygga bilder där och inte mycket mer, inte nån djupare reflektion, inte ens någon källhänvisning. Eller alternativet; nån långrandig illa skriven text som orerar över nåt som just den bloggaren stör sig över. I egocentrerad och upprepad form.
Det var också det jag reagerade över för låt säga 12-13 år sen när jag upplevde att fenomenet började dyka upp. Som jag skrev i mitt allra första inlägg här på bloggen så har jag själv gjort lite av dagboksanteckningar på olika hemsidor jag gjort i begynnelsen när man satt och kodade själv.
Jag reagerade då på över hur öppenhjärtliga andra människor var på sidor som kunde läsas av alla på jorden. Gränslöst, lite socialporr liksom, fast ordet inte var uppfunnet då. Så jag la ner det där, jag fattade inte vem som skulle läsa det man skrev, vem brydde sig liksom vad jag gjort en onsdag i augusti 1998, många av mina vänner hade inte ens dator och även om de hade dator hade de kanske inte internetuppkoppling. Och också tvärt om; jag sket väl i om någon okänd i Stockholm kände sig ruggigt bakis eller missat en buss.
Men sen har ju allt ändrats. Mycket på grund av dokusåpor, olika typer av sociala medier och att webben har blivit så användarvänligt. Det är ju inte nytt längre att man umgås med sina vänner via datorn, man kan även ha ett livligt umgänge med vänner som man kanske aldrig kommer att träffa i riktiga livet.
Sen började jag då och då läsa bloggar. Egentligen var nog en kollegas systerdotters blogg den första jag började läsa kontinuerligt, det var den kreativa vältaliga UnderbaraClara. Noggrant fotograferade bilder och många välskrivna tankar från en som man ju faktiskt visste vem det var eftersom hon gått på skolan jag jobbar på.
UnderbaraClara ledde mig i sin tur till Alex Schulmans fantastiskt fina pappablogg Att vara Charlie Schulmans pappa. Det blev en slags bloggförälskelse, nu förstod jag att en blogg kan vara lite som ett stöd; den kom så rätt i tid med att jag själv blev mamma och jag kände mig så förstådd som nybliven förälder. Och jag blev ärligt lite ledsen när bloggen lades ner, även om jag har full förståelse för det.
Så för en tid sen började jag känna ett behov av att göra nåt produktivt framför datorn på fritiden på kvällarna. Nåt lagom som var lätt underhållande och inte krävande, ett avbrott mot allt sånt man kan känna är det motsatta. Kollegan Cecilia var entusiastisk över sin Mamma Media-blogg som jag skrivit om tidigare och peppade mig att starta en blogg.
Så då blev det så att jag startade en blogg med sådant som jag tycker är kul; grafisk design och konst, mode och shopping, familjeliv och personliga infall/anfall. PRECIS en sån blogg jag brukade störa mig över.
Men jag har kommit på nu varför man har en blogg.
Det är roligt, kreativt, det samlar ens tankar och idéer, och gör att man kan visa upp och anteckna ner och ha kvar saker man tycker om, saker man vill återberätta, minnen man vill hylla, man kan uttrycka åsikter, och det är ett slags sätt att föra dagbok. Och jag skriver om precis vad jag vill för det är min blogg. Och som bonus på allt kanske någon bryr sig om att läsa och kanske kan bli lite entusiastisk över de saker man skriver om. Och kanske till och med skriver en liten kommentar!
I dagarna formligen bloggfrossar jag. Förmodligen för att jag nu själv bloggar, man vill ju se hur andra gör; för att nämna några favoriter är det bland annat nya Alex Schulmanbloggen Alla får plus! Amanda Schulmans Oförnuft och känsla, modeglada Chic-redaktören Charlotta Flinkenbergs blogg och Bloggkommentatorerna som leder till att jag störtar runt på en många bloggar hit och dit. Jag följer också några elevers bloggar, ingen nämnd ingen glömd. I mina elevers generation verkar det vara mer regel än undantag att man har en blogg. Fast vi utbildar ju i och för sig mediekommunikatörer av olika slag.
Cecilia skriver i sin blogg idag mycket klokt och bra om just studier på gymnasiet, om att göra val för sin framtid, gå in och läs på Mamma Media.
Och till sist, nästa gång du läser en blogg, t.ex. min, var inte rädd för att skriva en liten kommentar. Och tipsa mig väldigt gärna om just din blogg! Eller någon annans för den delen.
Vi kom inte långt i pratet om bloggar när i princip alla utom jag talade om att de faktiskt inte läser bloggar. Alls. Om de inte oavsiktligt råkade surfa in på någon.
Och saken är ju den att jag själv var måttligt intresserad av bloggar för inte så länge sen. Ofta när man följer någon länk på nätet så druttar man ju förr eller senare ner i någons blogg, och då har jag blivit lite irriterad över att det mest bara varit snygga bilder där och inte mycket mer, inte nån djupare reflektion, inte ens någon källhänvisning. Eller alternativet; nån långrandig illa skriven text som orerar över nåt som just den bloggaren stör sig över. I egocentrerad och upprepad form.
Det var också det jag reagerade över för låt säga 12-13 år sen när jag upplevde att fenomenet började dyka upp. Som jag skrev i mitt allra första inlägg här på bloggen så har jag själv gjort lite av dagboksanteckningar på olika hemsidor jag gjort i begynnelsen när man satt och kodade själv.
Jag reagerade då på över hur öppenhjärtliga andra människor var på sidor som kunde läsas av alla på jorden. Gränslöst, lite socialporr liksom, fast ordet inte var uppfunnet då. Så jag la ner det där, jag fattade inte vem som skulle läsa det man skrev, vem brydde sig liksom vad jag gjort en onsdag i augusti 1998, många av mina vänner hade inte ens dator och även om de hade dator hade de kanske inte internetuppkoppling. Och också tvärt om; jag sket väl i om någon okänd i Stockholm kände sig ruggigt bakis eller missat en buss.
Men sen har ju allt ändrats. Mycket på grund av dokusåpor, olika typer av sociala medier och att webben har blivit så användarvänligt. Det är ju inte nytt längre att man umgås med sina vänner via datorn, man kan även ha ett livligt umgänge med vänner som man kanske aldrig kommer att träffa i riktiga livet.
Sen började jag då och då läsa bloggar. Egentligen var nog en kollegas systerdotters blogg den första jag började läsa kontinuerligt, det var den kreativa vältaliga UnderbaraClara. Noggrant fotograferade bilder och många välskrivna tankar från en som man ju faktiskt visste vem det var eftersom hon gått på skolan jag jobbar på.
UnderbaraClara ledde mig i sin tur till Alex Schulmans fantastiskt fina pappablogg Att vara Charlie Schulmans pappa. Det blev en slags bloggförälskelse, nu förstod jag att en blogg kan vara lite som ett stöd; den kom så rätt i tid med att jag själv blev mamma och jag kände mig så förstådd som nybliven förälder. Och jag blev ärligt lite ledsen när bloggen lades ner, även om jag har full förståelse för det.
Så för en tid sen började jag känna ett behov av att göra nåt produktivt framför datorn på fritiden på kvällarna. Nåt lagom som var lätt underhållande och inte krävande, ett avbrott mot allt sånt man kan känna är det motsatta. Kollegan Cecilia var entusiastisk över sin Mamma Media-blogg som jag skrivit om tidigare och peppade mig att starta en blogg.
Så då blev det så att jag startade en blogg med sådant som jag tycker är kul; grafisk design och konst, mode och shopping, familjeliv och personliga infall/anfall. PRECIS en sån blogg jag brukade störa mig över.
Men jag har kommit på nu varför man har en blogg.
Det är roligt, kreativt, det samlar ens tankar och idéer, och gör att man kan visa upp och anteckna ner och ha kvar saker man tycker om, saker man vill återberätta, minnen man vill hylla, man kan uttrycka åsikter, och det är ett slags sätt att föra dagbok. Och jag skriver om precis vad jag vill för det är min blogg. Och som bonus på allt kanske någon bryr sig om att läsa och kanske kan bli lite entusiastisk över de saker man skriver om. Och kanske till och med skriver en liten kommentar!
I dagarna formligen bloggfrossar jag. Förmodligen för att jag nu själv bloggar, man vill ju se hur andra gör; för att nämna några favoriter är det bland annat nya Alex Schulmanbloggen Alla får plus! Amanda Schulmans Oförnuft och känsla, modeglada Chic-redaktören Charlotta Flinkenbergs blogg och Bloggkommentatorerna som leder till att jag störtar runt på en många bloggar hit och dit. Jag följer också några elevers bloggar, ingen nämnd ingen glömd. I mina elevers generation verkar det vara mer regel än undantag att man har en blogg. Fast vi utbildar ju i och för sig mediekommunikatörer av olika slag.
Cecilia skriver i sin blogg idag mycket klokt och bra om just studier på gymnasiet, om att göra val för sin framtid, gå in och läs på Mamma Media.
Och till sist, nästa gång du läser en blogg, t.ex. min, var inte rädd för att skriva en liten kommentar. Och tipsa mig väldigt gärna om just din blogg! Eller någon annans för den delen.
Iskyla och tulpaner
Det har varit väldigt kallt väldigt länge nu. Folk kvider klagande över kylan överallt, det fördömdade kallvädret verkar ju aldrig vilja ta slut.
Jag storstädade och bytte till vårigare gardiner i köket förra helgen. Tulpanerna jag köpte igår för födelsedagspresentblomstercheckar ger ett litet hopp om att det nog är vår på gång snart ändå.
Jag storstädade och bytte till vårigare gardiner i köket förra helgen. Tulpanerna jag köpte igår för födelsedagspresentblomstercheckar ger ett litet hopp om att det nog är vår på gång snart ändå.
Splitterny blogg
GRATTIS kollega Micke till bloggen! Läs här hur det går med hans bakugnsbakande: Bakugnsbloggen
Första inlägget i bloggen!
Nu så, äntligen, har jag fått igång en blogg! Efter att ha följt andras bloggar en tid, och blivit inspirerad av min kollega som startat bloggen mammamedia.blogg.se har jag nu också hamnat i bloggträsket. Känns riktigt roligt att vara där.
Jag har tidigare haft nåra hemsidor med innehåll som delvis påmint om dagens bloggar, men när jag gjorde dem fanns inte begreppet. En av dessa sidor finns fortfarande kvar ute på nätet, tråkigt ouppdaterad men så här ser den ut.
Det var tur att jag hade skapat den sidan när jag våren 2002 sökte graviditetsvikariatet på Medieprogrammet på Midgårdsskolan där jag fortfarande jobbar; kollegan C:s favoritfärg är grön och min sida likaså vilket var totalt avgörande när de valde just mig till jobbet...
...eller kanske inte, men formgivningen spelade i alla fall en roll i att jag blev uppmärksammad, ihågkommen och senare anställd. Först som lärare i klassiska bildämnen, fotografi, senare webdesign, multimedia men nu enbart i grafisk form.
Så då kommer vi till det som är mina intressen; Grafisk design, typografi, färg och formgivning. Men även konst, kultur, mode, shopping. Och min fina lilla familj, make och son. Stugan vid havet. Resor.
Så det är alltså detta denna blogg kommer handla om; det personliga och det professionella, högt och lågt, tips och inspiration både för mig och andra som kan vara intresserade.
Sådärja, nu ska vi se hur det här går!
Jag har tidigare haft nåra hemsidor med innehåll som delvis påmint om dagens bloggar, men när jag gjorde dem fanns inte begreppet. En av dessa sidor finns fortfarande kvar ute på nätet, tråkigt ouppdaterad men så här ser den ut.
Det var tur att jag hade skapat den sidan när jag våren 2002 sökte graviditetsvikariatet på Medieprogrammet på Midgårdsskolan där jag fortfarande jobbar; kollegan C:s favoritfärg är grön och min sida likaså vilket var totalt avgörande när de valde just mig till jobbet...
...eller kanske inte, men formgivningen spelade i alla fall en roll i att jag blev uppmärksammad, ihågkommen och senare anställd. Först som lärare i klassiska bildämnen, fotografi, senare webdesign, multimedia men nu enbart i grafisk form.
Så då kommer vi till det som är mina intressen; Grafisk design, typografi, färg och formgivning. Men även konst, kultur, mode, shopping. Och min fina lilla familj, make och son. Stugan vid havet. Resor.
Så det är alltså detta denna blogg kommer handla om; det personliga och det professionella, högt och lågt, tips och inspiration både för mig och andra som kan vara intresserade.
Sådärja, nu ska vi se hur det här går!
