De flesta mornar sätter jag klockan på 6.30, eller 6.15 om jag ska duscha. Sen väcker jag Filip vid 7 om han inte vaknar av sig själv. Har vi tur så sitter han vid frukostbordet 7.20 så att han ska hinna till föris till kl 8 (vi bor 2 minuter per cykel från förskolan).

 

Men det är här allt går fel: han tar 40 minuter (FYRTIO MINUTER!) på sig att äta en enda skiva rostat bröd! Och man kan ju inte skicka iväg en liten unge med bara en enda brödskiva i magen, så rent matematiskt skullle det ta honom 80 minuter att få i sig smörgås i en takt han själv önskar. Fast jag brukar stressa på honom (dåliga mamman).

 

Så medan han sitter där i godan ro och myr-knaprar på sitt bröd så hinner jag brygga kaffe, göra mackor, fika, läsa tidningen, plocka bort, gå på toa, borsta tänderna, platta luggen, packa hans och mina grejer och städa bort frukosten samt tjata på honom "tugga nu Filip", "ät nu Filip". Och till sist när han äntligen fått i sig acceptabel mängd frukost så ska pyjamasen av och han kläs på några lager och placeras på (oftast) regnblöt cykel med all packning (t.ex. extrakläder till filip, min dator, handväska, extraskor-påse).

 

För det mesta går det bra, och jag hinner till mina lektioner i tid med andan i halsen. Men de mornar Filip får för sig att han INTE ska på föris då är det ingen lek.

 

Kanske vi borde börja lägga oss tidigare för att stiga upp tidigare. Men gu' så jobbigt.