Lägesrapport så här i slutet av julledigheten
Idag är sista dagen av julledigheten och jag hade tänkt hinna massor de här två sista dagarna sedan Filip blev hämtad av sin pappa igår förmiddags. Det har blivit absolut INGET gjort. Allt som heter "måste" känns så otroligt jobbigt.
Det är ju nåt med lång ledighet som gör att man blir himla slö så jag tänker att när jag väl börjar jobba igen så kanske jag av bara farten får gjort saker hemma också.
Här är en lägesrapport:
En av sakerna jag hade tänkt få gjorda var att börja plocka bort julpyntet men som ni ser står granen lika grön och grann i stugan. Och till och med ballongerna från nyårsafton ligger kvar på golvet. Orkar inte smälla dem.
Sen borde jag städa men jag har så mörkt hemma så jag låtsas som att dammråttorna inte syns och istället gläds jag åt att jag tycker jag "fått till det" med mina mässingsljusstackar, svart fluffig kudde, krossad-plysch-kuddar och svart pläd (har för övrigt nu även en vit fluffig pläd som setts i tidigare inlägg) som jag ju drömde om för några veckor sedan, om ni minns? Om inte se det gamla inlägget med min önskelista: Hemmavintring / önskelista
Vi har ju varit upp till mina föräldrar i Piteå också i helgen. Filip svidade upp sig till max inför att vi skulle åka på middag hos min ena bror med familj i Kallax på lördagen. Filip hade nämligen en julklapp (ett stearinljus han pyntat med ljusmassa som han gjort på skolan) till sin kusin Kalle som han var ivrig att ge honom.
(Bilden är tagen på mina föräldrars toalett sedan jag sprayat honom med guldglitter)
Det var för övrigt samma tjusiga klädsel han bar några dagar före på nyårsafton då denna bild är tagen.
Så här såg för övrigt nyårsmiddagsbordet ut efter förrätten. Det ser lite härligt dekadent ut med skräp och guld och flaskor med bubbel. Det blev lite hastigt och lustigt bestämt dan innan nyårsafton att Pelle skulle komma och äta med oss - min och Filips planerade resa till Piteå över nyårsafton blev plötsligt inställd dagen före eftersom min far hade känningar i sin nyopererade höft. Men det visade sig sedan vara lugnt och vi kunde åka upp två dagar senare.
Kommentarer
Trackback
