Sjukdagar

Så här fint åt vi igår. Färskpotatis med varmrökt rödig, broccoli och "exotisk sås".
 
 
Vi har varit sjuka några dagar jag och Filip men idag provar vi våra vingar på respektive skola. Igår var vi tvungna att åka ut och handla eftersom det var det inte fanns någon vettig middagsmat kvar, och det var väl bra för då fick man känna om kroppen var frisk nog att fara och jobba idag. 
 
Till middag blev det varmrökt röding bestämde Filip och vi var otroligt nöjda över det valet båda två. Jag hade aldrig valt det men Filip står ofta och suktar vid fiskdisken så äntligen fick han sin vilja igenom :-).
 
Filip var kreativ trots feber: detta är ett skelett klädd i bi-skyddskläder (alltså kläder man måste ha för att inte bli stungen av bin).
 
 
Sjukdagarna började med att Filip blev dålig natten till måndag, förkylning och feber. Sen helt plötsligt råkade jag på en magsjuka på tisdagen samtidigt som jag hade honom hemma. Fattar inte var den kom från! Jag har i alla fall inte hört någon som varit magsjuk runt omkring mig vare sig hemma eller på jobbet.
 
Det är nästan så man får se det som tur-i-oturen att vi blev sjuka samtidigt, hur fasen hade jag gjort om Filip varit frisk och enbart jag blivit magsjuk?! Hur skulle han ta sig till skolan? Ett nytt dilemma med att vara ensamstående förälder på halvtid. Även om jag hade haft bil hade jag inte kunnat åka nånstans eftersom jag var tvungen vara nära en toalett.
 
Hur gör andra? Nån som vet?? Vi har ingen pensionerad släkting i närheten som man kan skicka på att göra jobbet heller.
 
Det här regnandet hela tiden (det har fan regnat varje dag i sträck sedan vi började om att jobba!) håller också på att göra mig vansinnig. Det kommer små regnuppehåll då och då också som man blir lurad av hela tiden; man tittar ut genom fönstret en stund innan man ska åka iväg på cykeln och tänker "skönt, jag behöver inte ta på alla regnkläder idag" och när man kommer ut en kvart senare så regnar det lik förbannat.
 
"Grå misär" kallar jag denna bild. Och se bara - det är uppehåll! ...tills man ska åka från jobbet.
 
Det är verkligen en utmaning att ha barn och vara utan bil känner jag, fast jag försöker tänka att det är ju många som är tvungna att ha det så pga ekonomiska skäl så jag biter väl ihop ett tag till tänker jag.
 
Mvh från gnällbältet
 
Ps. Snart kommer gladare inlägg, lovar ;-) Ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0