Jag håller på att vänta ihjäl mig på Filip här. Vi ska ut och cykla men han härjar på med sina kläder och provar och byter och ylar irriterat så fort något går honom emot. Så här har han hållit på hela veckan när man varit stressad på morgonen så tillslut har jag tvingat på honom kläder. Inte kul!

 

Nu tänkte jag låta honom hållas, bara vänta ut honom tills han är klar. Fast jag vet inte om det fungerar bättre.

Jag känner mig rätt så medskyldig i hans beteende eftersom han så många gånger sett mig prova typ allt i garderoben tills jag varit nöjd.

 

Jag vet inte riktigt hur man ska göra med sånt här.

Hur skulle ni ha gjort? Hur gjorde era föräldrar med er?

Jag minns inte att jag nånsin hade nåra problem med kläderna när jag var barn, det var bara när de sticktes eller var trånga som man brydde sig.

 

Nu blev han klar förresten, nöjd och glad tillslut fast det inte syns på minen i bilden:

 

Perfekt klädd för en cykeltur i gassande sol, eller vad säger ni?