En norrländsk mamma om lilla familjelivet, resor och utflykter, inredning och loppisshopping och annat som gör livet värt att leva.

Surströmmingskalas

Nu blir det ett maximalt bildflöde här! Det blev ju inte så mycket bloggat i slutet av förra veckan eftersom det var så mycket på jobbet för mig, men nu tänkte jag ta igen det med råge  ;-)

 

I lördags åkte jag ut med tre fina vänner till vår stuga för att ha surströmmingskalas. Oskars och Storö:s fiskar hade fått bäst i ett test jag läst så det blev ett par burkar Oskars.  

 

Anna-Karin och kusin Maria var bland annat med. Ann-Sofie också, fast hon var på språng när den här bilden togs.

 

Snaps passar bäst till surströmming och vi hade två stycken; O.P. Anderson och min brors och svägerskas hemmagjorda som de gett oss i present tidigare i somras. Den hemmagjorda vann.

 

När vi ätit klart och spelat ett spel som Anna-Karin hade med sig med synnerligen obstinata frågor så kom vi på att det var bäst att skynda sig ut på en promenad innan det mörknat helt. Vi stapplade iväg med överfulla magar till lilla hamnen.

 

En stor måne som var på väg att bli halv imponerade.

 

Ann-Sofies iPhonekamera var nog den som gick varmast :-).

 

Det var viss frustration över den dåliga täckningen ute hos oss, de fina bilderna gick ju knappt att skicka.

 

iPhonegenerationen haha! skönt att vara bland likar när det kommer till att dokumentera allt hela tiden ;-)

 

Skymningsljuset är ju som extra fint.

 

Stå och prata lite.

 

Lite mer månbilder. 

 

Plötsligt blev det fort väldigt mörkt så då var det bara stampa iväg till stugan igen innan vi helt förlorade siktet. 

 

Vi satt uppe och surrade till nästan två på natten och frustrationen över den dåliga täckningen kvarstod hela kvällen, haha! Dan efter kom vi ju på att några "busar" ju rivit en mobilmast i Bygdeå, kan ju definitivt vara en förklaring till att det gick trögare än vanligt. 

 

Dan efter for mina gäster runt som jehun när vi skulle packa oss ur stugan. Anna-Karin diskar...

 

...Och Maria dammsuger. Nu kan det se ut som att Ann-Sofie latar sig men icke, hon hade tömt och städat gäststugan innan denna bild togs. :-)

 

Dagen efter tog vi en lite längre promenad genom skog och vid hav innan vi åkte hem. Det var sommarvärme och så jääkla ljuvligt och det kändes nästan olagligt att åka därifrån.

 

 

På väg hem hade vi den stora turen att hela flocken med påfåglar stod mitt på vägen. De pep fegt iväg när vi närmade oss och Ann-Sofie försökte hinna efter.

 

Som tur var kom fegisarna fram igen när vi stått stilla ett tag :-).

 

 

Det var ett par av sommarens bästa dagar!

Alltså... Plötsligt blir svärfars kommentar: Jag tror du lagt på dig lite! Obehagligt förståelig. Bilden där jag diskar Anita... Herregud! Jag är en liten tjockis!