Niki de Saint Phalle, Tala Madani och Pop Konst Design
Varning för långt inlägg! :-)
I Stockholm förra veckan gjorde jag ju några museibesök som jag tycker är värda att visa lite bilder från och jag tänkte börja med mitt besök på Moderna Museet.
Jag hängde på låset då museet öppnade dörrarna där på tisdagsmorgonen eftersom jag kom till Stockholm med ett så tidigt flyg. På Moderna Museet fokuserade jag mest på utställningarna med Niki de Saint Phalle, Tala Madani och utställningen Pop Konst Design.
Först utställningen med Niki de Saint Phalle - "Flickan, monstret och gudinnan": Hon är nog mest känd för den banbrytande installationen Hon - en katedral som visades på Moderna 1966 och som föreställde en gigantisk färgglad födande kvinna som man kunde gå in i genom skötet. Inuti fanns en berg- och dalbana och biograf bland annat iscensatt av två andra kända konstärer, Jean Tinguely och Per Olov Ultvedt.
Niki de Saint Phalle har gjort mycket annat än de färgglada damerna och det var det jag var nyfiken på. Den röda tråden i hennes konstnärsskap är den kvinnliga vinkeln med upphöjandet av kvinnan och att hon visar upp sina egna traumatiska upplevelser från sin uppväxt:
Affisch från 1966 för utställningen "Hon - en katedral".
De färgglada kvinnorna är de som brukar vara mest bekanta.
Här är däremot en groteskare form av en födande kvinnogestaltning, en mycket symbolisk figur uppbyggd av bland annat en massa leksaker.
Detalj från föregående bild.
Ett annat verk i collage- och kanske gjutteknik av Niki de Saint Phalle, "King Kong".
Detalj från föregående konstverk.
En glimt ur videoverket Daddy med ett ytterst störande tema som på ett skruvat vis visar upp en ung flickas tillvaro med övergrepp från det älskade och hatade monstret fadern.
En annan kvinnlig men nutida iransk-amerikansk konstnär som ställdes ut var Tala Madani: Rip Image som jobbar med måleri och animation. Temat i hennes konst är nästan hela tiden en absurd drift med män och det manliga med koppling till politiska och sociala företeelser i vårt globala samhälle. Hon gör detta med en blandning av allvar och ytterst absurd svart humor.
Av Tala Madanis verk blev jag faktiskt lite illa berörd. Jag tycker den var mer sprängfull med stort manshat än humor eftersom hon visade verk på verk, från små till jättebilder, på hur män förnedrar sig själva och varandra, mycket med hjälp av avföring, blod och tarmar. Jag funderar mycket på hur hennes livssituation ser ut och har sett ut eftersom hon valt jobba med just såna här bilder i sitt konstnärsskap.
Till sist kommer lite bilder från utställningen om Pop Konst Design som handlar om Popkonsten och dess inflytande på olika typer av formgivning.
Popkonsten räknas som en av de mest inflytelserika konstströmningarna efter andra världskriget och pågick från tidigt 1950-talet och ett tjugotal år framåt. Konstformens inspirationskällor kom ju från det vardagliga, från massmedias och reklamens bilder och symboler och fick i sin tur stor inverkan på formgivare.
Den stora utställningen var väl den jag var minst nyfiken på eftersom jag kan bli lite less på popkonstens ytligt estetiska tilltal. Hur det nu är så är det ju alltid annorlunda att se stora samlingar "live" så även om de andra utställningarna störde och berörde mig djupare så får jag nog säga att det var Pop-utställningen som var mest innehållsrik och varierad visuellt.
Man fick inte fotografera på utställningen om Pop Konst Design så jag har lånat hej vilt från sidor på nätet för att kunna visa några av de verk som ställdes ut:
Målning med högspänning av Martial Raysse. En neonslinga formad som en mun är fastmonterad utanpå en stor målning.
Ett collage med titeln "Just what is it that makes today's homes so different, so appealing?" av Richard Hamilton som var en av grundarna till Popkonsten.
Cowboy, i naturlig storlek, av Jann Haworth även känd för att ha gjort omslagsdesignen till Sgt. Pepper's Lonely Heart Club Band av The Beatles. (Foto källa: Stockholms Varjehanda)
I och med Popkonsten fick man även en helt ny syn på den grafiska formgivningen och typografin som tog ett rejält hopp framåt på 50-, 60- och 70-talet. Arkitekten och inredningsdesignern Alexander Girard vävde och tryckte ovanstående alfabet på olika inredningsartiklar.
Denna bild är inte från utställningen på Moderna Museet men inredningsartiklarna i denna bild fanns på utställningen. Den omöjliga soffan-/fåtöljen till vänster, lamporna till höger och även de små fåtöljerna i mitten vill jag minnas och de är designade av Verner Panton. Det fick mig att vilja inreda mitt hem totalt i Pop Designens anda. Hur kunde det bli så fult sen??
Underbart kitschig affisch till filmen Forbidden Planet i regi av Fred M. Wilcox. Den finns att hitta i flera olika versioner på nätet så den här är förmodligen inte exakt den som visas på Moderna Museet. Kommentarer
Trackback
