Ikväll har jag haft hem kära tjejgänget på fika. Vi var alla för ett par år sen ett riktigt partygäng och gick periodvis ut varje helg och hade vansinnigt galet roligt ihop.

Men tiderna och privatlivet har ändrats på så sätt att det inte kan vara party varje helg längre. Det dröjer sorgligt nog numera flera månader mellan varven då jag ser vissa av vännerna.

När vi träffas så pratar vi därför nästan alltid om att vi måste få träffas oftare och på ett nytt sätt. Och i söndags kom jag på att jag äntligen skulle bjuda hem dem! Och det blev en grym uppslutning.
Tyvärr belönade jag dem med ett överraskande hemskt kakresultat:


Det såg riktigt lovande ut igår kväll när jag började baka för kafferepet; alla ingredienser
var på plats och recept följdes omsorgsfullt.



Jag gjorde en kladdkaka och min absoluta kakfavorit; morotskakan från Rosendals trädgårds receptbok.




Tjejerna kom och tog för sig och sa snälla saker om fikat. Fast morotskakan såg oväntat ogräddad ut inuti.


Efteråt smakade jag på den för att se hur illa det var - och det var mycket värre än jag trodde! Tänk dig morötter i sockrigt smetig geggamojja... Så sjukt äckligt! Jag ber alla tjejer så mycket om ursäkt, och jag lovar att den varit god alla andra gånger jag gjort den...


Till sist var det dags för gästerna att börja droppa av; Louise som hade med sig lille 8 månader gamla Edvin var först att åka. Ingen kan vara så söt i en onepiece som en liten bebisglutt.