Vi är på stugan och jag och Filip har varit på upptäcktsfärd längs strandkanten. Vi såg ett par måsvingar som var rester efter något annat djurs fågelmåltid, vi hittade små snäckor under en sten, klättrade upp på en annan sten som var stor som en val, såg en knallgrön gräshoppa med röda ränder, och på vägen hemåt hittade vi en pytteliten svart groda vid vägkanten.

Grodan fick vara Filips husdjur och bo i en plastlåda en liten stund. Det blev ett hjärtskärande farväl sen när vi skulle frige grodan och den hoppade in under altanen:


Grodan i Filips försiktigt ivriga barnahänder.




Ögonblicket senare var grodan försvunnen under altanen. Lika bra det, den kanske inte hade klarat så mycket mer Filipkärlek.