Lite motsträvigt lämnade vi stugan idag för att återvända till våra jobb i morgon. Filip protesterade mot att åka från stugan men när vi kom hem såg han väldigt glad, nöjd och tillfreds ut. Skönt att han kan ställa om sig så. 

Egentligen grät han nog mest hjärtskärande över att han inte fick ha sin napp/tutte. Från och med idag blev det att vi bestämde att han bara får ha nappen när han ska sova.

Det blev jättejättejobbigt för stackars lille Filip när han blev akut nappsugen mitt i ihop-packandet på stugan, och mitt mammahjärta höll på brista och jag höll på att ge efter. Men jag försökte hålla i åtanke att det är för hans eget och hans tänders bästa. När jag var barn fick jag själv utstående tänder och tandställning för att jag fick ha min tutte för länge.

Nej, då är det roligare att tänka på vårat sista strövtåg på stugan. Den innehöll i och för sig också ett visst mått av motsträvighet från vår rara och alltmer bestämda två och ett halvt-åring:


Filip letar stenar att stoppa i sina fickor.

Filips pappa väntar alltmer otåligt, för stenplockandet tar tid.

Lösningen!